- Project Runeberg -  Inför nedräkningen /
65

(1993) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1993, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Stängningsdags, min herre!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

situation att inrikta sig på att skriva på svenska språket för
svenska läsare inom de rätt vida ramar som här (där
man hunnit vänja sig vid mig) ännu är givna.

Men det finns fönster som aldrig riktigt öppnar sig.
Rølvaag, skrev jag. Hans Giants in the Earth (bäst i
engelsk version) och Peder seier (bäst i norsk) från
tjugotalet är i Förenta staterna de stora romanerna om den
skandinaviska immigrationen. Han är bra. Men
Vilhelm Moberg är en större epiker. Dock är hans
Utvandrarserie knappast känd däröver. Det beror dock
inte bara på att Simon & Shuster gjorde en kastrerad
och rätt usel upplaga, som Vilhelm Moberg själv
menade. Det är inte ens en orättvisa. Det är något som inte
kan förändras ens med miljonanslag från Svenska
institutet. Utvandrarna är ett folkligt älskat verk i Sverige;
det skildrar Småland över världen. Rølvaag berättade
från invandrarens perspektiv. Den kvaliteten avgör. Det
gäller rötterna! Det nationella i texten! Det kan man
lika litet göra något åt som man kan ändra färgen på
sina ögon.

Jo, jag är äldre nu. 1972 när vi bodde i Paris var jag
på besök i Berlin. Det var då Lars Gustafsson trodde jag
skulle kunna passa in i hans europeiska umgänge. Han
ville sammanföra mig med sådana som kunde vara till
hjälp i karriären. Jag måste säga det om honom att han
var en trogen vän. Hjälpsam. Han gjorde sitt bästa.
Men vi hade olika uppfattning om vilken karriär som
var karriär. I varje fall hälsade vi på hos Max Frisch
som höll på att möblera sin Berlinervåning. Han hade
en ny ung kvinna. Max Frisch var upptagen av hur det
var att vara gammal. (Han var då sextioett år; fyra år

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:17:11 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nedrakn/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free