Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - VIII. Riseberga kloster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
i de gångar och korridorer (d, d, d), som ledde till bonings-
rummen och klostercellerna. Till tvenne sådana celler (c, c),
den ena innanför den andra, äro grundmurarna ännu bibehållna.
Med en vemodig känsla betraktar man de nötta trösklarna till
dessa gömställen undan verlden och frågar ovilkorligt med
skalden:
O sägen, skuggor, ur er natt likväl:
Var edert lif af lidandet förgätet?
Var det blott frid, som bodde i er själ,
Och knäföll ingen sorg för stenbelätet?
Vägg om vägg med de nyss nämnda cellerna, men när-
mare kyrkan, synes grundval till ett större rum (b), som tro-
ligen varit ett grafcbor; åtminstone har man paträffat lemnm-
gar efter lik vid gräfningar inom murarna. En af klosterkäll-
rarne (e) är ännu så bibehållen, att den begagnas. Ungefär
100 fot norrom kyrkan äro radera efter en fyrkantig byggnad
(/), som man, ehuru sannolikt oriktigt, trott varit klockstapel.
Det enda, som finnes i behåll af forna byggnadsprydna-
der, är en enkelt arbetad pelaresockel och tvenne kapiteler.
Fragmenter af pelare från Riseberga.
På vestra yttermuren sitter en större sandsten inmurad,
på hvars slätbuggna yta synas i stark upphöjning tvenne An-
dreas-kors, ställda snedt emot hvarandra. Dessa figurer ha gif-
vit uppbof till hvarjehanda gissningar. Någon betydelse i de-
korativt hänseende kan väl icke tillmätas denna framställning,
då stenen sitter nära ett utsprång af sjelfva muren, och dess-
utom icke mer än ett par fot ifrån jorden. Ganska säkert är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
