Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - VIII. Riseberga kloster - IX. Ramundeboda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
Sten med symboliska figurer i v. yttermuren.
det ett muraremärke, eller emblemet, som tillhört det murare-
skrå, som haft klosterbyggnaden om händer.
En liten skog af popplar och lönnar öfverskuggar hvarje
sommar de nakna murarna och gräsväxta grushögarna med sin
lummiga grönska, och på den saftiga gräsmattan kring ruinerna
frodas ännu några flyktingar ur den forna klosterträdgården,
såsom Luktviol (Viola odorata), Körfvel (Myrrhis odorata),
Vintergröna (Vinca minor), Myskmalva (Malva moschata) och
Gultraf (Oenothera biennis).
IX.
RAMUNDEBODA.
Tiveden framskymtar tidigt i fornsagorna. Dess obygder
upptogo i äldsta tider hela landet mellan Vettern och Venern,
och skola, enligt gamla sägner, hafva sträckt sig ifrån Mosås,
nära Örebro, till Mo kyrka, söder om Mariestad. I konung
Sverres Saga kallas Tiveden ”tolfmila-skogen”, och var så vild
och ödslig, att då Sverre om våren 1177 drog deröfver, från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
