- Project Runeberg -  Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar /
121

(1868) [MARC] Author: Herman Hofberg - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Minnen från Medeltiden - IX. Ramundeboda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

121
Östergötland uppåt Ekesliärad i Vermland, måste Iran ocli hans
följeslagare, i sex eller sju dagar, lifnära sig af bär, som legat
under snön öfver vintern, samt af träsaf och hark, emedan de
under hela färden icke kunde träffa en mensklig boning. De
stora skogarna voro dertill beryktade för röfvare och stigmän,
och det var en sed, att den, som östan om Vettern ämnade sig
öfver skogen inåt Nerike, i kapellet vid Husbyfjöl tog nattvar-
den och befallte sitt lif i Guds hand. ■— Midt på Tiveden, i nu
varande Bodarne socken, vid Bäckdalsåns utlopp i Bodarnesjön,
låg Ramundeboda, af ålder landamäre emellan Svealand och
Götarike. Här gick vägen fram emellan landet nordanskogs
och sunnanskogs; det vill här säga emellan Nerike och Vester-
götland. Vägen kunde blott befaras af ridande och gående1))
och troligen fanns vid Ramundeboda ett sälohus, hvarigenom
resan öfver skogen kunde fördelas i tvenne dagsfärder. — Ett
par hednagrafvar, af hvilka den ena — i Korsbacken öster om
kyrkan — utvisas såsom jätten Hromunders, efter hvilken Ra-
mundeboda skall fått sitt namn, äro märkliga, emedan sådana
fornlemningar annars icke förekomma på Tiveden, och de der-
jemte antyda, att invandrare mycket tidigt här brutit rymningar
och nedsatt sig midt i den stora gränsskogen.
Längre fram blir Ramundeboda mer bekant genom ko-
nungarnas eriksgata. — ”Nu äger han (konungen) eriksgata
rida” —- heter det i Konungabalken af Upplandslagen2) —
”de äga honom följa, gisslan sätta och eder svärja: och han
äger dem lag gifva och frid svärja. Från Uppsala äga de ho-
nom följa till Strångianäs. Der äga Södermän vedertaga och
honom med grud och gisslan till Svintuna följa. Där skola
Östgöter honom med sin gisslan möta och följa genom land sitt
*) Ännu i Gustaf I:s tid var vägen öfver Tiveden så obanad, att ett af besluten på riks-
dagen i Vesterås 1544 var, att Tiveden skulle upprymmas, så att man lätteligen kunde draga
deröfver med vagnar. Bergfalk rec. af Geijer och Strinholm. Skandia 4 Del. s. 394.
2) I Upplandslagen, stadfästad af kon. Birger 1296, handla kouungabalkens 3 första
flockar eller kapitel om konungens val, eriksgata och kröning. Hvad som här stadgas, var dock
ingen nyhet. Eriksgatan var en urgammal hyllningshandling, som nu endast blef i lag närmare
bestämd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 1 14:54:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/negaminn/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free