Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXIV. Folkspråket - Ljudbeteckningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Ljudbeteckningar.
Vokaler.
a uttalas på tre sätt:
a såsom i svenska orden taga, hafva.
d såsom kort ä eller nästan som ao, t. ex. hdnb (hånn) hand, dska (åska) aska.
å, långt, nästan som tvenne öppna a, och utmärker det genom sammandrag-
ning uppkomna långa och breda a-ljudet, serdeles uti substantivernas än-
delser i bestämda formen, t. ex. gummA, gumman, hästår, hästarna.
e uttalas äfven på tre olika sätt:
e, kort, som i den vanliga svenskan.
Anm. Det korta e- och a-ljudet får i Q.vistbro bergslag en svag diftongering, nä-
stan som ai, t. ex. ain, en. Detsamma är förhållandet med i, när detta i hvardags-
språket uttalas som e, t. ex. tai (te), till.
é, långt, t. ex. hélsa (hälsa).
é, långt, betecknande den i bestämda formen förlängda starkt betonade slut-
vokalen uti neutra på e, t. ex. bräde, brädet, dike, diket.
i, vare sig långt eller kort, har ett för Nerkingen karaktäristiskt, tjoekt hvä-
sande, gomljud, synnerligen framträdande hos befolkningen i Stora Mellösa,
Viby och Hardemo socknar. Temligen rent höres dock i framför ng och nk,
liksom det framför gg och kk (ck) uttalas nästan som långt é.
o uttalas:
o, kort, nästan som öppet u, eller som det i vissa svenska munarter icke
ovanliga mellanljudet ua.
Anm. I feminina pluralisändelsen or öfvergår o till e eller nästan till ö, såsom
jlikker (flikkör).
6, slutet, såsom i riksspråket orden bok, klo, båta, sol.
u uttalas såsom i vanligt tal.
Anm. I några enstaka ord öfvergår u till ö, såsom tönna, tunna, eller till kort
o — det egendomliga ua —■ t. ex. boske, buske.
y får oftast samma hväsande gomljud, som det tjocka i; men öfvergår framför
k till ö, såsom hök, byk, lökka, lycka.
ä, ä och ö uttalas som i högsvenskan.
Konsonanter.
d bortfaller i slutet af ett ord oeh vanligen emellan två vokaler och betecknas
då med S, t. ex. smefi, smed, labe, lada, eller ock öfvergår det såsom slut-
bokstaf till g, t. ex. blåg, blod, ståg, stod.
g, då det följes af d eller t, uttalas vanligen som j; således lagd, sagd, snyggt
ss. lajd, sajd, snyjd. Såsom slutbokstaf bortfaller g i somliga ord, ss. krö,
krog, slö, slog, eller försvagas till j, ss. i pronomina meg, deg, seg (mig,
dig, sig), som uttalas än som me, de oeh se, och än som mej, dej och sej. c*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
