- Project Runeberg -  Nerikes gamla minnen, sådana de ännu qvarlefva i fornlemningar /
272

(1868) [MARC] Author: Herman Hofberg - Tema: Närke
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Folket - XXIV. Folkspråket - Ljudbeteckningar - Ordens böjningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

272
Anm. I nagra enstaka ord företräder g n-ljudet, ss. Ictge, lafve, sogel, sofvel, sva-
gel, svafvel.
I da det tecknas 1 — liar ett tjockt egendomligt gomljud, mer eller mindre
närmande sig rent r, och vanligen uppkommet af rd eller rid, ss. bol, bord,
ga\, gard, väla, verlden. Detta uttal eger dessutom rum, när l följer efter
en lång vokal — efter b, f, g, k, p — samt efter en kort vokal, då en
konsonant i samma stafvelse följer, samt slutligen emellan två vokaler.
mn ljuder nagon gång i uttalet som bn eller vn, t. ex. namn, navn.
p framför t ljuder som ft, t. ex. djupt, djuft, rapta (freqvent. af rapa), rafta.
sk betecknar ss, der detta, i motsats mot vanlig svenska, i uttalet öfvergått till
tyskarnes sch eller engelsmannens sh, t. ex. hvishla, hvissla, wash, vass.
t uti supina af andra konjugationen ljuder nästan som d, ss. kört s. körd,
lärt s. lärd.
w, när det star framför en vokal, har i vissa trakter en anstrykning af engels-
mannens double-w. Framför r öfvergår w gemenligen till b, ss. briba, vrida,
bräka, vräka.
Alla andra konsonanter ljuda som i vanlig svenska; dervid dock är att
märka, att k ersätter q och kk nyttjas för ck.
Ordens böjningar.
Substantiverna.
I afseende pa substantivcrnas genus förekomma en mängd afvikelser från
liksspraket. Sa äro asker (askträd), blög (blod), bulster (bolster), buske (bu-
ska, färsköl), frögg (fradga), fäte (varpgarn), klåöe (kläda), sjung (stygn), spån
(takspån), svéöe (sveda), alltid maskulina; — appål (äppleträd), byld (böld),
kyld (köld), kro (krog), snöd (snodd, snöre) samt öga, öra, hjärta feminina;
finger ömsom mask. och ömsom neutrum o. s. v.
Sasom böjningsmönster för substantiverna i sing. och plur. obest. och best.
formen, må anföras:
Sing. Plur.
obest. best. obest. best.
Mask. Gubbe, gubben, gubbar, gubbär.
Brill (gosse), brilln, brillar, brillår.
Femin. Flikka, flikkå, flikker, flikkera.
Mär (sto), märd, märar, märdr.
Neutr. Barn, barné, barn, barnd.
kriler (kreatur), kritré, kriter, kritra.
Dikg, diké, diker, dikera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 1 14:54:11 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/negaminn/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free