Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Thulin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prestseminarium. Handel med landtbruksprodukter.
Thurloe [thö’rlå], John, engelsk politiker, f. 1616,
d. 1668, var sekreterare hos parlamentskommissarierna
vid deras underhandlingar med Karl I, ambassadör i
Holland 1651, sedermera ledamot af ministèren och
af Cromwells råd. Efter konungadömets återställande
(1660) hölls han en tid häktad. T. sammanförde en
ytterst dyrbar samling aktstycken, af hvilka en
del, rörande företrädesvis Englands historia under
1640- och 1650-talen, under titeln A collection of
the state papers of John Thurloe 1742 utgafs i 7
vol. (der förekommande handlingar rör. Sverige äro
af K. Setterwall förtecknade i »Hist. tidskr.» 1890).
Thurmayr. Se Aventinus, Johannes.
Thurn (Ital. Della Torre), en urgammal adlig
ätt, som härstammade från Italien, der den hade
grefskapet Valsassina vid Como-sjön. Den utbredde sig
sedermera till Friuli, Kärnten, Mähren och Böhmen
samt iick riksgreflig värdighet. Henrik Mattias
(se T. 1), grefve till Thurn och Valsassina, blef
1635 naturaliserad svensk grefve. Hans son, Frans
Bernhard (se T. 2), hade redan 1627 fått grefskapet
Pernau i Livland. Med dennes son Henrik (se T. 3)
utdog 1656 den svenska grenen af ätten.
1. Thurn, Henrik Mattias von, grefve, f. på slottet
Lipneck i Böhmen d. 24 Febr. 1567, tjenade under
kejsar Rudolf II:s tid i kriget mot turkarna ända
till 1606, slog sig sedan ned i Böhmen och tog en
framstående del i de rörelser, som aftvungo nämnde
kejsare det s. k. majestätsbrefvet 1609. Sedermera
var han en bland ledarna för det uppror, som slutade
med Rudolfs afsättning och Mattias’ upphöjande
på tronen (1611). Derför belönades han med ett
inkomstbringande ämbete, men miste detta, när han
satte sig emot att ärkehertig Ferdinand skulle blifva
tronföljare i Böhmen. Från denna tid var han en af
den protestantiska oppositionens ledare och deltog
bl. a. i den s. k. defenestrationen (de kejserliga
sändebudens utkastande genom slottsfönstret i Prag
1618), hvilken blef inledningen till trettioåriga
kriget. T. blef nu den böhmiska adelshärens anförare,
vann flere drabbningar och belägrade två gånger
Wien. Af Böhmens nye konung, Fredrik af Pfalz, blef
han dock ej utsedd till öfverbefälhafvare i kriget
mot kejsaren, hvilket framkallade en oenighet inom
armén, som underlättade de kejserliges seger på
Hvita berget 1620. T. måste då fly med konungen,
gick sedermera i Betlen Gabors tjenst, erbjöd derpå
Venezia sin tjenst samt vistades 1622–23 i Turkiet
för att egga detta rike mot kejsaren. Vid denna tid
erhöll han den sökta anställningen i Venezia och blef
1625 dess öfverbefälhafvare, men begärde och erhöll
afsked redan i April 1627. Efter en kort vistelse i
Danmark ingick han 1629 i svensk tjenst och utnämndes
till guvernör i Ingermanland. 1630 reste han såsom
svenskt sändebud till kurfursten af Brandenburg och
följde 1631 Arnim på hans marsch in i Böhmen. Han
underhandlade äfven å
Gustaf Adolfs vägnar med Wallenstein, innan denne
åter inträdt i kejsarens tjenst, hvilket T. sökte
förhindra. Han deltog i slaget vid Lützen och
sändes på sommaren 1633 med en kår in i Schlesien,
der förnyade förhandlingar med Wallenstein fördes,
efter hvilkas misslyckande han blef slagen d. 11
Okt. 1633 vid Steinau och tillfångatagen. Wallenstein
släppte honom dock utan lösen. 1634 blef T. för
någon tid kommendant i Würzburg. År 1636 lät T. i
Stockholm trycka en hufvudsakligen mot hans gamle
fiende Slavata riktad skrift, hvari han försvarade
sina underhandlingar med Wallenstein. Denna
skrift har varit af stor vigt med hänsyn till
frågan om Wallenstein stämplingar mot kejsaren. I
Aug. 1636 begaf T. sig till sin svärdotter i
Pernau, i hvilken stad han afled d. 28 Jan. 1640.
J. Fr. N.
2. Thurn, Frans Bernhard von, grefve, den
föregåendes son, född d. 26 Juli 1592, ingick efter
sin ätts förjagande ur Böhmen i svensk tjenst,
der han 1625 blef öfverste för lifgardet och 1627
generalmajor och grefve (d. 16 Okt. 1627) med Pernau
såsom grefskap. Han deltog med mycken utmärkelse
i krigen i Livland och i Preussen på 1620-talet
samt gjorde sig känd för mod och försigtighet. 1627
tillfogade han polackerna flere förluster, men sårades
svårt och afled af sina blessyrer 1628 i Strassburg
i prov. Vestpreussen. J. Fr. N.
3. Thurn, Henrik von, grefve, riksråd, den
föregåendes son (födelseåret obekant), tjenade
i trettioåriga kriget och hemkom derifrån såsom
öfverste. 1649 förordnades han till guvernör i
Riga och en del af Livland, blef 1651 generalmajor
och 1653 riksråd. Han stupade under ett utfall
från Riga d. 20 Aug. 1656, hvarefter de belägrande
ryssarna afhöggo hans hufvud. Tsar Alexei återsände
det fem dagar senare till hans hustru, Johanna
Margareta (f. markgrefvinna af Baden-Hochberg,
förut gift med Johan Banér, d. 1661). Det låg i en
med rödt taft klädd låda. Svenskarna återköpte hans
lik, som begrofs i stadskyrkan i Riga. Med honom
utgick den svenska grenen af ätten Thurn. J. Fr. N.
Thurn und Taxis, fordom riksomedelbart furstehus
i Tyskland, hette ursprungligen Taxis och har
ingen bevislig härstamning från den särskildt under
1300-talet ryktbara milanesiska ätten della Torre
(T. Thurn), ehuru det sedan 1650 burit dennas namn
och vapen. Riksadlig blef slägten 1512. En af de
i det kejserliga adelsdiplomet nämnde medlemmarna,
Franz von Taxis, upprättade 1516 den första egentliga
postförbindelsen emellan Wien och Bruxelles samt lade
derigenom grunden till familjens glans och rikedom
(se vidare Post, sp. 93–94). Ätten belönades med
generalpostmästareämbetet i Tyska riket och Spanska
Nederländerna, erhöll 1608 riksfriherrlig och 1624
riksgreflig värdighet samt 1650 titeln grefve af
Thurn och Valsassina. Grefve Eugen Alexander Franz
upphöjdes 1680 i spansk-nederländskt furstligt stånd
(1681 upprättades det nederländska furstendömet
»T. u. T.») och fick 1686 titel tysk riksfurste
(hvilken 1695 utsträcktes till andra medlemmar af
ätten). 1744 förvandlades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
