Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tiällmann ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upphäfvande i många afseenden varit af betydelse, om
denna också efter hand något modifierats. Särskild
betydelse har tjensteårsberäkningen med afseende å
militära och presterliga befattningar samt å läkare-
och folkskolelärarebeställningar. Befordringarna till
de lägre officersgraderna (t. o. m. kapten) skola
sålunda ännu i regeln ske efter tur, d. v. s. efter
tjensteåldern inom den stat eller kår, der ledighet
uppstått. Den afgörande vigt, som förut var tillagd
tjensteåldern vid upprättande af förslag till vissa
presterliga tjenster, har visserligen väsentligen
reducerats i samband med de nu gällande (1883 års)
prestvalsbestämmelserna, men tjensteåren hafva dock
ännu betydelse. Det bör ock märkas, att presterliga
tjensteår få räknas af innehafvare af åtskilliga
befattningar, som anses stå i nära samband med kyrkan,
om nämnda personer sedermera blifvit prester. Den
dubbla tjensteårsberäkning, som tidigare var
tillerkänd vissa tjensters innehafvare, har deremot
fullkomligt afskaffats (1842), liksom annan förhöjd
tjensteårsberäkning vid presterlig befordran (1842
och 1850). K. H. B.
Tjenstgöringspenningar, jur., namn på en
del af aflöningen till vissa ämbets- och
tjenstemän. Aflöningen är nämligen numera för
de fleste ämbets- och tjenstemän, om man frånser
boställen, sportler o. dyl., fördelad i fast lön och
tjenstgöringspenningar. De senare, som vanligen
äro bestämda till ungefär 1/3 af aflöningen, skola
af ämbetets eller tjenstens innehafvare afstås
till vikariens aflönande, såvida icke på grund af
särskilda stadganden medgifvits, att han under
bestämda förhållanden, såsom semester m. m., må
bibehålla jämväl tjenstgöringspenningarna, ehuru
han är ledig från befattningens skötande. Under
vissa förhållanden kan det också vara tillåtet
för befattningens ordinarie innehafvare att
åtnjuta en del af tjenstgöringspenningarna
jämväl under tjenstledighet, under det att
vikarien erhåller endast den återstående delen.
K. H. B.
Tjenstledighet, jur. Ämbets- eller tjenstemannen
är skyldig att icke afhålla sig från utöfningen
af sin befattning, så vida han icke dertill
erhållit vederbörligt tillstånd. I vissa fall och
i viss omfattning kan en ämbets- eller tjensteman
vara berättigad att åtnjuta viss årlig frihet
från tjensteutöfningen, semester. Önskar eller
behöfver en ämbets- eller tjenstemän för öfrigt
för kortare eller längre tid åtnjuta ledighet,
måste han ansöka om tjenstledighet (permission)
med anförande af skäl. Sådana ansökningar pröfvas
i regeln af underordnade myndigheter (centrala
ämbetsverk, universitetskansleren, konungens
befallningshafvande, domkapitel, regementschefer
m. fl.) med afseende å tjenstebefattningar,
som af dem tillsatts, samt med hänsyn till
ämbeten, då tjenstledigheten afser en viss
kortare tid. Deremot tillkommer det endast K. M:t
att meddela ämbetsmän tjenstledighet för längre
tid. Gränserna för de underordnade myndigheternas
rätt att bevilja tjenstledighet angifvas i
instruktioner och tjenstgöringsreglementen.
K. H. B.
Tjerby. Se Tjärby.
Tjeremisserna, ett i Ryssland bosatt öst-finskt
(Volga-finskt) folk, som i både geografiskt och
språkligt hänseende bildar en öfvergång mellan
mordvinerna och den permiska folkgruppen (jfr dessa
bägge art. i fråga om tjeremissernas etnologiska
ställning). Tjeremisserna dela sig lokalt i två
grupper: den vestra och den östra. Den förra
utgöres af de s. k. skogs-(ängs-)tjeremisserna
i nordvestra hörnet af guvern. Kazan och det
sydvestra af guvern. Vjatka mellan floderna Volga
i v. och Vjatka i ö. samt linierna Kazan–Malmisch i
s. och Rutka–Jaransk–Ursjum i n. Jämte de hithörande
s. k. bergs-tjeremisserna på andra (högra) sidan om
Volga mellan Suras mynning och staden Tjeboksari bilda
dessa hufvudmassan af folket. Den östra, betydligt
mindre gruppen, skild från den förra af votjakerna,
är bosatt i norra delen af guvern. Ufa mellan floderna
Kama och Bjelaja i v. och s. samt Ufa i ö. och 56°
n. br. i n. Tjeremisser (»skojare») är ett namn, som
gifvits folket af dess grannar; sjelfva kalla de sig
mari (»män»). De äro till största delen jordbrukare,
med boskapsskötsel, jagt och fiske som binäringar. De
bo i små, eländiga byar af trä och skildras till sitt
yttre som mörkhyade, mörkhåriga och småväxta – dock
äro bergs-tjeremisserna ljusare och kraftigare – samt
för öfrigt såsom tröga, smutsiga och vidskepliga. De
bekänna sig till grekisk-katolsk religion, men hafva
bibehållit en mängd hedniska plägseder, hvilka dock
i fråga om bröllop, begrafning o. dyl. visa stor
öfverensstämmelse med de muhammedanska. Inom östra
gruppen skall det ännu finnas verkliga hedningar,
hvilka i eklundar offra hvita djur åt talrika gudar
och gudinnor. Tjeremissernas samtliga antal uppgår
till nära 260,000. – Språket, tjeremissiskan,
som delar sig i två dialekter, skogs- (l. ängs-)
tjer. och bergs-tjer., står mordvinskan mycket
nära. Båda språken sakna den allmänna vest-finska
(baltisk-finska) vokalstegringen (»brytning») och
konsonantförstärkningen (»firmation»), bibehålla
ursprungligt s, s, der finskan har h, och intaga i
fråga om konsonantförsvagning ungefär samma ståndpunkt
som vepsiskan och liviskan, i motsats till de längre
gående finskan och lappskan. Deremot skiljer sig
tjeremissiskan från mordvinskan deri att den i likhet
med de baltisk-finska språken eger en strängare
vokalharmoni och med l bildade yttre lokal-kasus
samt saknar objektiv konjug. och verbalisering af
nominal- och partikelformer. Af särskilda kännetecken
må nämnas pluralsuffixet -vïlä och bildningen af
2:dra pers. imperat. med rena stammen gent emot
mordvinskt suffix -k (finsk-lappsk spiritus lenis). –
Af tryckt literatur finnas endast öfvers. af Nya
test. (1821–27) på bergsdialekt samt deraf revideradt:
Wiedemann, »Das evang. d. Matthaeus tscherem.»
(Lond. 1866), katekes (Moskva, 1883) och biblisk
historia (Kazan, 1832); några sagor på skogsdialekt af
Budenz (i »Nyelvtudományi közlemények», T. III, Pest,
1864) och Genetz: »Ost-tscherem. . . . sprachproben
mit übers.» (i »Journ. de la soc. finno-ougr.», VII,
Hels. 1889). – Efter några svaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
