Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Torra mässor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
10 m. i en i Florens byggd vattenpump, oaktadt
tomrummet i pumpen sträckte sig högre upp, drog den
slutsatsen att Aristoteles misstagit sig. Galilei
lyckades dock ej upptäcka den verkliga orsaken till
fenomenet; detta blef förbehållet hans lärjunge
Torricelli. T., som antog, att den atmosferiska
luftens tryck var den verkande kraften, resonnerade på
följande sätt. Kan luften trycka upp vatten 10,336
m., bör densamma kunna trycka upp qvicksilfver,
som är 13,6 gånger tyngre, endast 0,760 m. Han
fyllde ett långt, i ena änden slutet glasrör
med qvicksilfver, tilltäppte rörets öppna ände
med tummen, vände det om och nedsatte det i ett
kärl, som innehöll qvicksilfver. Qvicksilfret i
röret sjönk, bildande ett tomrum öfver sig (det
s. k. »torricelliska vacuum»), men en 760 mm. hög
pelare stannade qvar i röret öfver qvicksilfverytan i
kärlet. T. visade således genom detta sitt »försök»,
att hans antagande var riktigt, och på samma gång
hade han konstruerat det ännu såsom lämpligast
ansedda instrumentet för uppmätning af luftens tryck,
qvicksilfverbarometern, hvars rör efter honom blifvit
kalladt »torricelliska röret». Jfr Barometer 1.
A. Bi-n.
Torricelliska röret. Se Torricellis försök.
Torricelliska vacuum. Se Torricellis försök.
Torricellis teorem. Se Torricelli och Utströmning.
Torrigiano [tårridsjiano], Pietro, italiensk
bildhuggare, f. i Florens 1470, erhöll undervisning
af Bertoldo, Donatellos lärjunge, i den mediceiska
trädgårdens antikskola jämte Michelangelo. Då
T. i vrede med knytnäfven en gång slog sönder sin
kamrats näsben, måste han fly först till Rom, sedan
till England, dit han öfverförde renaissancen. Hans
förnämsta verk var Henrik VII:s och hans drottnings
grafvård (1519, i Westminster Abbey), ett konstverk af
stor utmärkthet såväl i komposition och uppbyggnad
som i den plastiska utstyrseln med statyer och
reliefer och särskildt i de ädla bronsgestalterna af
konungen och drottningen. Honom tillskrifves äfven
den derst. befintliga grafvården öfver Henrik VII:s
moder, Margareta af Richmond, troligen hans första
verk i England, utfördt efter liknande plan. Af
obekant anledning begaf han sig 1519 till Spanien,
der han utförde en mängd verk, enligt Vasari, som dock
ej är honom bevågen på grund af sin förkärlek för
Michelangelo. Men det enda, som der säkert är kändt
såsom hans, är en S. Geronimo i öfvernaturlig storlek
af terracotta (i Sevilla), berömd för en naturalism,
som icke mångenstädes samtidigt visar sig så ädel
och stor. T. föll ett offer för inqvisitionen 1522.
C. R. N.
Torrington [-tön], George Byng, viscount of T. Se
Byng.
Torrisdalselfven. Se Otterån.
Torriti, Jacobus (Jacopo), italiensk munk och
mosaikmålare, som, enligt inskrift, under påfven
Nikolaus IV (1288–92) dekorerade absiderna i
Laternakyrkan och basilikan S. Maria
Maggiore. Dock synes han äfven hafva restaurerat
delar af förut befintliga mosaiker (t. ex. i
Lateranen en bröstbild af Kristus inom en rundel,
hvilken härstammar från en äldre mosaik). Mosaiken
i S. Maria Maggiore, färdig 1295, framställer
på blå grund Maria krönes af Kristus, omgifna af
änglagrupper och helgon m. m. Dertill komma nedtill
fem scener ur Marialegenden samt en rik, om den äldre
stilen påminnande, ornamental utstyrsel. Omdömena
om bildernas värde utfalla olika. Burckhardt anser
dem vara en af de största produktioner före Giotto,
hufvudsakligen hvad midtgruppen beträffar; Crowe och
Cavalcaselle finna dem tillfredsställande endast i
färg och ornamentik. C. R. N.
Torrkpkning. Se Ångpanna.
Torrlösa, socken i Malmöhus län, Onsjö härad. Areal
5,227 har. 1,953 innev. (1890). T. bildar med
Norra Skreflinge ett regalt pastorat i Lunds stift,
Onsjö kontrakt.
Torr nål, detsamma som »kall nål» (se d. o.).
Torr-röta. Se Potatessjuka.
Torrsimning. Se Simkonsten.
Torrskog, socken på Dal i Elfsborgs län, Vedbo
härad. Areal 12,653 har. 1,799 innev. (1890). Annex
till Blomskog, Karlstads stift, Nordmarks kontrakt.
Torr stapel (Zambonis stapel), fys. Se Galvanisk
stapel.
Torrsten, metallurg., kallas i qvarts sittande
jernmalmer, hufvudsakligen blodstenar, som fordra
en betydlig tillsats af kalk för att kunna smälta i
masugnen. Jfr Qvickstenar. C. A. D.
Torrum (Torhamn), socken i Blekinge län, Östra
härad. Areal 6,116 har. 4,005 innev. (1890). T. bildar
med Sturkö och Tjurkö ett konsistorielt pastorat i
Lunds stifts Östra kontrakt.
Torrvärk, folklig benämning på gikt och reumatisk
värk. – Torrvärksgräs. Se Thalictrum.
Tors. Se Torso.
Torsburg (Torsborgen), den väldigaste af Gotlands
fornborgar, är egentligen ett enstaka beläget
kalkberg i Kräklingbo socken, omkr. 5 km. från
östra kusten. Bergets sidor äro rundtorn alldeles
tvärbranta, 6–18 m. höga, men på vissa kortare
sträckor å södra sidan sänker sig bergväggen och
försvinner på några ställen helt och hållet. Dessa
mera lätt åtkomliga ställen hafva i en aflägsen
forntid med otroligt arbete blifvit befästa:
dels mindre stycken med en lagd mur af kalksten,
utan murbruk, dels långa sträckor med uppstaplade,
nästan cyklopiska stenvallar. De särskilda styckenas
sammanlagda längd utgör 1,500 m.; höjden är 5–7 m.,
bredden upptill 4–5,5 m. och nedtill 18–24 m. Öfverst
på berget utbreder sig en tämligen jämn, stenig,
ofruktbar, dock skogbevuxen slätt (68 m. öfver
hafvet, omkr. 130 har), med en liten myr, hvilkens
vatten aldrig sinar ut.
Torsby, socken i Göteborgs och Bohus län,
Inlands södra härad. Areal 5,089 har. 2,342
innev. (1890). T. bildar med Harestad och Lycke
ett regalt pastorat i Göteborgs stift, Elfsyssels
södra kontrakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
