Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Triumfera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
brukar också den apostoliska trosbekännelsen kallas
»tron» och dess tre delar »trons artiklar», J. P.
Troakar, trokar (Fr. trois-quarts, egentl.
»tre fjerdedelar», l. trocart, Lat. triquetrum),
ett kirurgiskt instrument, sammansatt af ett rör
(kanylen), vanligen af silfver, samt en i detta
noga passande stålstång (stiletten), försedd med
ett handtag och i sin fria, ur kanylen framstickande
ände slipad till en skarp tresidig spets. Grofleken
vexlar från 1 cm. och mer i diameter till endast
1 à 2 mm. Instrument af sistnämnda finhet kallas
explorativtroakarer. Troakarerna kunna för
öfrigt vara antingen böjda eller raka. Instrumentet
nyttjas till att uttömma vätskesamlingar i hålrum i
organismen. Kanylen föres öfver stiletten, hvarefter
båda med en stöt stickas in i den håla, som skall
tömmas. Drages nu stiletten tillbaka, kan vätskan
afflyta genom den qvarsittande kanylen. Operationen
(paracentesis l. punktion) anses i allmänhet
obetydlig och ofarlig. – Om instrumentets
användning i veterinärpraxis se Trumsjuka 2.
J. E. J-n.
Troas (Grek. Troas) var fordomdags namnet på det
landskap, som bildar nordvestra hörnet af Mindre
Asien, eller m. a. o. det område, som ansågs hafva
tillhört det homeriska l. förhistoriska Troja (se
d. o.). T. begränsas i n. af Propontis (Marmorasjön),
i n. v. af Hellesponten (sundet vid Dardanellerna), i
v. af Egeiska hafvet eller Arkipelagen och i s. af den
Adramyttiska hafsviken (Edremidviken). I södra delen
ligger berget Ida (Kas Dagh), hvars förgreningar
och utsprång fylla större delen af landskapet,
men i v. och n. v. lemna plats för en tämligen
betydlig strandslätt (Trojanska slätten), hvilken
genomströmmas af den från Ida kommande Skamandros
(nu Mendere Su) med dess bifloder Simoeis och
Thymbrios (nu Dumbrek Su). Kuststräckan af T. var
sedan urminnes tid bebodd af eoliska greker och
bildade norra delen af det asiatiska Eolien (se
Aeoler). Efter Alexander den stores tid räknades
T. såsom en del af landskapet Mysien (se d. o.).
A. M. A.
Trocadero, ett af de starkaste utanverken vid Cadiz,
intogs af fransmännen d. 31 Aug. 1823. Ett (sedermera
förstördt) segermonument, som uppfördes på höjderna
vid Passy för den återvändande armén, gaf namnet
T. åt denna trakt af Paris, der, midt emot Marsfältet,
Palais du Trocadéro [palä dy tråkaderå’] uppfördes
till verldsutställningen 1878 (se Paris, sp. 773).
Trochanter (tr. major), Lat., anat., höftknölen. Se
Höft och Lår.
Troché. Se Troké.
Trochilidae. Se Kolibrierna.
Trochilus, Lat. (Grek. trochilos), hålkäl (se d. o.),
särskildt namn på kälningarna å den joniska eller
attisk-joniska kolonnens bas. Se Pelareordning
(fig. 2).
Trochiscus, Lat. (af Grek. trochiskos, litet hjul,
liten kula), farmak., bröstkaka, pastill (se
dessa ord).
Trochiter, geol., kallades förr stjelkarna och
stjelklederna hos de fossila sjöliljorna. Dylika
leder bilda stundom nästan helt och hållet vissa
kalkstenar, som då fått namnet trochitkalk, så
t. ex. i musselkalken (af Encrinus liliiformis;
se Encrinus). B. L-n.
Trochlea, Lat., anat. Af öfverarmbenets nedre
broskbeklädda ledyta bildar den mediala delen två
skifvor, lodräta utåt, sluttande mot hvarandra inåt
och sålunda tillsammans bildande en sagittalt ställd
ränna, som till följd af en aflägsen likhet med
kantdelen af en blockskifva blifvit kallad trochlea
(»block»). Mot denna glider en ledyta å underarmens
större pipa (ulna), hvilken har en deri passande form,
i genomskärning närmast lik ett /\. Tillsammans bilda
de två en s. k. »trissled», oftast kallad gångjernsled
(ginglymus; se Led, anat.). – En annan anatomisk
»trochlea» är den lilla broskiga senring, som är fäst
på ögonhålans vägg i dess öfre mediala hörn. Genom
denna slynga löper den runda senan för den öfre sneda
ögonmuskeln (musculus obliquus superior oculi).
G. v. D.
Trochu [tråsjy’], Louis Jules, fransk general,
f. 1815, fick sin utbildning vid krigsskolan i S:t
Cyr och utnämndes till officer 1838. Efter att hafva
genomgått generalstabsskolan blef T. 1840 löjtnant
vid generalstaben och tjenade sedermera under marskalk
Bugeaud i Algeriet. Major 1846, anställdes T. 1851 i
krigsministeriet och drog såsom nyutnämnd öfverste
1854 ut i Krimkriget i egenskap af adjutant hos
S:t Arnaud och sedermera hos Canrobert. T. blef
brigadgeneral i Sept. s. å. och fick 1855 befälet
öfver en infanteribrigad, med hvilken han deltog i
stormningen mot Sevastopol d. 8 Sept. 1855. Såsom
divisionsgeneral stod T. 1859 i spetsen för en
infanteridivision vid Mac Mahons armékår, med
hvilken division han deltog i slagen vid Magenta
och Solferino. Kommen i en skef ställning till de
styrande genom orleanska sympatier, utgaf han 1867
ett verk, som gjorde honom verldsbekant, nämligen
L’armée française en 1867 (»Den franska arméen 1867», 2
öfvers. 1868), hvari han öppet påvisade alla brister,
som vidlådde det franska arméväsendet. I kriget 1870
kom T. till en början icke att användas, men utnämndes
i Aug. till guvernör i Paris och högste befälhafvare
öfver alla för hufvudstadens försvar bestämda
stridskrafter samt trädde d. 4 Sept. i spetsen för
nationalförsvarsregeringen. I Jan. 1871 lemnade han
guvernörsposten åt general Vinoy och behöll endast
platsen såsom nationalförsvarsregeringens president. I
försvaret af hufvudstaden utvecklade T. icke all
den kraft, som omständigheterna fordrade. Vid valen
i Febr. 1871 valdes han emellertid inom 8 kretsar
till medlem af Nationalförsamlingen, der han slöt
sig till högra centern. Missnöjd med förhållandena,
begärde och fick T. 1872 afsked och drog sig tillbaka
till sin fåderneort, Belle-Isle i dep. Morbihan. Han
utgaf på 1870-talet flere arbeten, bland andra L’armée
française en 1879, som dock icke kan mäta sig med
sin pendant af 1867. C. O. N.
Troense. Se Taasinge.
Trofé (Fr. trophée, Lat. tropaeum, Grek. tropaion),
segertecken. Hos grekerna och romarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
