- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / 1800-talsutgåvan. 18. Värja - Öynhausen /
441-442

(1894) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ångmaskinen ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

namn bruka kallas armatur. Denna utgöres af: 1)
Säkerhetsventil, hvilken består af en ventil, hvarå
ångtrycket verkar, och som genom belastning utifrån
hindras att öppna sig, förr än trycket inuti pannan
uppnått en viss gräns, afpassad efter hvarje särskild
pannas styrka. Då trycket uppnått denna gräns, öppnar
sig ventilen och utsläpper ånga, så att trycket
aldrig kan öfverstiga hvad pannan med säkerhet anses
kunna bära. 2) Glasrör och profkranar, med hvilka
vattenhöjden i pannan alltid kan utrönas. Vattenhöjden
i glasröret står alltid, till följd af hydrostatiska
lagen, lika högt som vattenytan i pannan, hvilken
derför alltid synes. Profkranarna sitta dels öfver,
dels under pannans medelvattenyta, och då de öppnas,
utkommer antingen ånga eller vatten, hvaraf pannans
för tillfället befintliga vattenyta kan utrönas. Ett
i ögonen fallande märke finnes vanligen, som tydligt
utvisar den gräns, hvarunder pannans vattenyta
under inga omständigheter får tillåtas sjunka. 3)
Manometer (se d. o.) l. tryckmätare, ett instrument,
som alltid utvisar trycket i pannan. 4) Matareventil,
så anordnad, att den öppnar sig för det inpumpade
matarevattnet, men sluter sig, då matningen upphör,
så att pannans vatten icke kan bortrinna genom
matareröret. 5) Utblåsningskran, hvars ändamål nyss
beskrifvits. 6) Pådragningskran, hvarigenom ångan
ledes till maskinen eller afstänges från dit ledande
rörsystem. 7) Man- och muddhål utgöra med tätande
lock försedda öppningar i ångpanneplåten. De hafva
till ändamål dels att göra det möjligt för personer
att inkomma i pannan för rengöring och tillsyn, dels
att medgifva instickande af spett och skrapor för
rengöring. Nu nämnda armatur måste finnas på alla
ångpannor, stora och små. Derjämte finnas vanligen
skumkran, ånghvisselpipa (för signalering), kran
för inspektörens kontrollmanometer m. fl. mindre
väsentliga anordningar.

Då jern eller stål uppvärmes, visar sig vid omkr. 300°
temperatur, att dess hållfasthet börjar blifva
opålitlig och alldeles oberäknelig. Materialet blir
hvad man kallar »blåskört». Om temperaturen af en
ångpanna derför uppnår eller öfverstiger denna gräns,
har det hittills alltid slutat med att den pannan
snart blifvit omöjlig. Någon tid måste naturligtvis
åtgå för värmet att meddela sig genom ångpanneplåten
från elden till vattnet i pannan, hvaraf följer
att eldsidan af plåten alltid måste vara varmare
än vattensidan. Vid 12 atmosferers tryck närmar sig
temperaturen af ångan och vattnet i pannan 200°,
och öfver denna gräns synes man, på metallurgiens
nuvarande ståndpunkt, icke kunna komma, utan att
plåten på eldsidan uppnår blåskörhetstemperaturen och
pannan blir osäker. — Då ett kärl utsättes för tryck
inifrån, sträfvar detsamma att antaga en cirkelformig
genomskärning, emedan cirkeln, som bekant, är
den figur, som med minsta omkrets har största
area. Ångpannor pläga derför göras cylindriska, med
plana gaflar, och de delar, som icke äro cylindriska,
måste förstärkas eller, som det kallas, »stagas»,
eljest skulle pannan af trycket
söndersprängas. Det är af stor vigt, att denna
stagning noggrant och väl utföres, så att ingen
del af pannan kan fjädra eller »flåsa» under tryck,
emedan detta visat sig medföra hastig förstöring af
sådana delar.

En stor mängd olika former och anordningar af
ångpannor finnes och har funnits, beroende

illustration placeholder
Fig. 1. Watts panna.


på de olika ändamål, för hvilka de äro afsedda. Alla
kunna dock hänföras under två hufvudformer,
näml. pannor med yttre eldning och pannor med inre
eldning. Pannor med yttre eldning äro sådana, der
eldstaden är belägen utanför pannan, vanligen under
densamma. De

illustration placeholder
Fig. 2


första ångpannorna voro af denna klass och hade den
form, som vidstående skiss utvisar (fig. 1). Enär
deras yttre form påminner om öfverredet på en
packvagn, brukade de kallas vagnskorgspannor. De voro
ännu på 1840-talet tämligen mycket i bruk, särskildt i
England, men hafva alldeles öfvergifvits, dels emedan
illustration placeholder
Fig. 3.

de icke utstodo högre tryck, dels emedan murverket
på sidorna om eldstaden bortledde en stor del af
förbränningsvärmet, som derför icke kom ångbildningen
tillgodo, en olägenhet, som medföljer alla pannor
med yttre eldning. En annan form af panna för yttre
eldning, som ofta förekommer i Sverige, i synnerhet
för smärre behof, utgöres af en cylindrisk stomme
med plana gaflar, mellan hvilka två eller flere
cylindriska rör, tuber, äro insatta. Eldstaden är
liksom på »vagnskorgspannan» belägen under pannan,
och förbränningsprodukterna passera från eldstaden
under pannans botten, genom rören och derefter genom
på sidorna murade rökkanaler ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:36:22 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfar/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free