Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nahum - Nahuqua [naokwa'], folkstam. Se Kariber - Nahusa - Naib - Naïdeæ - Nain - Nain - Nain de Tillemont [nä' de tijmå']. Se Tillemont - Naini Tal - Nair - Nairn - Nairne [näe'n], Edward - Nairne [näe'n], Caroline - Nairobi - Naïs, zool. Se Naïdeæ - Naisadiyacarita - Naissus. Se Nis - Naiv - Naivasha - Naja - Naja, zool. Se Glasögonormsläktet - Najac [naºa'k], Émile Fernand de, grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Poetisk eld och kraft utmärka denna profetia, som dock
saknar messianska antydningar. J. P.
Nahuqua [naokwa’], folkstam. Se Kariber.
Nahuşa [-ʃa], ind. myt., är i Rigveda namn på en
berömd stamfader (heros eponymos) till en ṛṣi-släkt
och anges själf som författare till en Rigvedahymn.
I den episka litteraturen är N. en sagokung, som
t. o. m. vid ett tillfälle vikarierade för Indra som
gudarnas behärskare. I sitt öfvermod förolämpade
han Indra och dennes gemål Çacī och blef till straff
härför, samtidigt med att Indra återinträdde i
sin funktion af gudafurste, slängd ned på jorden
som en orm, som efter lång tid blef befriad
från sin förbannelse af pāṇḍuiden Yudhiṣṭhira.
K. F. J.
Naib (arab., vikarie, ombud, plur. nuwwab), förekommer
i åtskilliga sammansättningar, t. ex. naib es-saltane,
tillförordnad regent, naib kadi, underdomare, medjlis
en-nuwwab, arabisk öfv. af folkrepresentation,
riksdag, och användes dessutom som titel på
lägre domare och ämbetsmän, hvilka inom mindre
förvaltningsdistrikt representera den öfverordnade
kadin eller mollan. Pluralformen nuwwab (hvaraf
nawab, se d. o.) begagnas i persiskan äfven som titel
med singular betydelse, motsvarande vårt "kunglig
höghet" o. d.
K. V. Z.
Naideæ, zool., en till fam. Oligochæta,
daggmaskarna (se d. o.), hörande maskgrupp, äro små
maskar med tunn hud och ljust, nästan färglöst blod;
pannloben är ofta snabellikt förlängd och sammanväxt
med munsegmentet. Alla lefva i vattnet, i dyn eller på
vattenväxter. Hit hör det äfven i Sverige förekommande
släktet Naïs. L-e.
Nain (isl. Náinn), nord. myt., dvärgnamn.
Nain. 1. Fordom stad, nu en liten by i Galiléen, nära
norra foten af Lilla Hermon (Djebel Dahi), nära 10
km. s. v. om berget Tabor (Djebel et-Tur) och omkr. 10
km. s. om Nasaret. Nära byn ligga klippgrafvar och ett
franciskankapell. N. är bekant genom den evangeliska
berättelsen om en ynglings uppväckande från de döde
(Luk. 7:11 ff.). – 2. Herrnhutisk missionsstation
(upprättad 1721), på östkusten af
Labrador (50° 30’ n. br.). Omkr. 300 inv.
Wbg.
Nain de Tillemont [nä’ da tijml’]. Se Tillemont.
Naini Tal. 1. Distrikt i Indien, United provinces,
divisionen Kumaun, omfattande de lägre delarna af
Himalaya och de nedanför liggande tarai. 6,933
kvkm. 311,237 inv. (1901). – 2. Stad i nämnda
distrikt, sanatorium för slättborna och sommarstation
för provinsens styrelse, 1,950 m. ö. h., vid en af
höga berg omgifven sjö. 7,609 inv. (1901). Där
finnas åtskilliga skolor samt baracker och
konvalescentdepå för europeiska soldater.
1–2. J. F. N.
Nair l. Nayar, krigarkast på Malabarkusten i
Ostindien. Denna kasts eller folkstams antal
beräknades 1901 till omkr. 1 mill.; numera egna sig
många af dess medlemmar åt fredliga yrken.
Nairn [näə’n]. 1. Grefskap i norra Skottland, s. om
Moray firth. 420 kvkm. 9,319 inv. (1911). Det är i
s. bergigt, med stora hedar, medan kusten merendels
är betäckt med flygsand. Endast 20 proc. bestå af
odlad mark. Hufvudfloder äro Findhorn och Nairn. –
2. Hufvudstad i nämnda grefskap, nära mynningen af
floden Nairn och järnvägen
emellan Banff och Inverness. 5,089 inv. (1901). Mycket
besökta hafsbad. God hamn.
J. F. N.
Nairne [näa’n] Edward, engelsk fysiker och uppfinnare,
f. 1723, d. 1806, offentliggjorde 1787 beskrifningen
af en af honom konstruerad elektricitetsmaskin
(se d. o.).
Nairne [näa’n], Caroline, lady, skotsk
skaldinna, f. 1766, d. 1845, hette som flicka
Oliphant. Hon ingick äktenskap med en lord
N. 1806. I samlingen Scottish minstrel (6 bd, 1821
-24) utgaf lady N. skotska folkmelodier med därtill
afpassade nya ord, till en del af henne själv. Dessa
hennes dikter visa starka intryck af Burns och ega
äfven något af hans liflighet och klingande patos. Se
Ch. Rogers, "Life and songs of the baroness N." (1869;
ny uppl. 1886).
Nairobi [näirå~u’bi], hufvudstad i Brittiska
östafrikanska protektoratet (sedan 1907) och
i prov. Ukamba, station vid Ugandabanan, hvars
anläggning framkallat staden (1899). Omkr. 14,000
inv. (1910), hvaraf 800 européer och 3,000
inder. N. ligger på en trädlös stäpp, 1,660 m. ö. h.,
och upptar ett stort område i förhållande till sin
folkmängd. Så godt som alla hvita ha sina villor
på de kringliggande höjderna, dit präktiga vägar,
belysta med elektriskt ljus, leda, en eller annan
engelsk mil från den egentliga staden. En utmärkt
vattenledning finnes från källor på 21 km. afstånd.
J. F. N.
Nais, zool. Se Naïdeæ.
Naişadiyacarita [-tjarita], "Nalas historia", är ett
mahakavya (d. v. s. ett större enligt den indiska
poetikens fordringar affattadt diktverk), behandlande
samma ämne som sagan om Nala och Damayanti och
tillskrifves en viss Çri Harṣa från 1100-talet e. Kr.
K. F. J.
Naissus. Se Niš.
Naiv (fr. naïf, af lat. nativus, medfödd),
okonstlad, naturlig, barnsligt uppriktig, enfaldigt
öppenhjärtig; omisstänksam, omedelbar, oreflekterad,
okonventionell; som bär prägeln af oafsiktlighet
(om konstverk). Subst. naivitet l. naiveté.
Naivasha [-ʃa], sjö i den östafrikanska grafsänkan
under 2° s. br. och 36° 30’ ö. lgd, 19 km. lång,
14 km. bred, med tre små öar. 1,860 m. ö. h. N. är
en kratersjö, saknar synligt aflopp, men har sött
vatten; den hyser icke fisk, men flodhästar och
uttrar finnas vid dess med vass och papyrus bevuxna
stränder. Vid den ligger staden N., hufvudstad i
prov. N. i Brittiska Östafrikanska protektoratet,
och Ugandabanan går utefter dess östra strand. Sjön
upptäcktes 1883 af G. A. Fischer och besöktes
s. å. äfven af skotten J. Thomson.
J. F. N.
Naja (holl. naajen), sjöv., med garn, lina eller
annat smäckert tågvirke (som, då det för detta
ändamål användes, kallas najtåg) fastbinda någonting,
t. ex. "naja fast" ett block, en stropp, en ända
o. d. Själfva fastgöringen kallas en najning. Jfr
Surra. R. N.*
Naja, zool. Se Glasögonormsläktet.
Najac [naja’k], Émile Fernand de, grefve, fransk
teaterförfattare, f. 1828, d. 1889, har ensam eller i
bolag med andra författat en mängd omtyckta lustspel,
vådeviller och operetter, bl. a. Plus on est de fous
(1858; "De äro litet tokiga!", 1861), med About Un
mariage de Paris (1861; "Ett bröllop i Paris", 1862)
och Nos gens (1866), med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
