Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nieroth [nir-], Karl - Nierstein - Niese [nise]. 1. Benedictus N. - Niese. 2. Charlotte N - Nieswicz - Nieto y Molina [nie'tå i måli'na], Francisco - Nietzel [nitsel], Didrik - Nietzsche [nit-] Friedrich Wilhelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och sommaren 1711 företogs en offensivrörelse
från Savolaks, och på hösten sammandrog N. sin
hufvudstyrka kring Viborg, som på alla sidor
omslöts. N. kunde dock i saknad af belägringsmateriel
icke skrida till en ordnad belägring, hvarför han
kort före jul måste draga sig tillbaka. Sysselsatt
med nya planer till Finlands försvar, bortrycktes han
i Pärnå socken plötsligt genom döden 25 jan. 1712.
M. G. S.
Nierstein [nirstajn], by i storhertigdömet Hessen,
vid Rhen, 2 km. n. om Oppenheim, bekant för sitt
utmärkta vin (Niersteiner). 4,258 inv. (1910).
(J. F. N.)
Niese [niṡe]. 1. Benedictus N., tysk
historiker, f. 1849 i Burg på Femern, d. 1910,
blef 1877 e. o. och 1879 ord. professor i Marburg,
kallades 1881 till Breslau, men återkom till
Marburg 1885. Han skref bl. a.
Grundriss der römischen geschichte nebst quellenkunde (1888, 4:e uppl. 1910;
ingår i I. von Müllers "Handbuch der klassischen alterthumswissenschaft")
– ett sakrikt, men hårdläst arbete – samt
Geschichte der griechischen und makedonischen staaten seit der schlacht bei Chæronea (3 bd, 1893–1903).
N. utgaf också Josefos (7 bd, 1885–95, Epitome 1896). Han
var en flitig forskare, men saknade framställningskonst.
2. Charlotte N., den föregåendes syster,
författarinna, f. 1854 på Femern, har i en mängd
noveller och romaner skildrat modernt hvardagslif och
som berättare från den holsteinska hembygden
(Auf halbverwischten spuren, 1888,
Aus dänischer zeit, 1892–94, m. m.)
åstadkommit förträffliga ting.
Nieṡwicz [nieʃvitj], ty. Neswisch, stad i ryska
guv. Minsk, vid Usja, tillflöde till Njemen. 8,446
inv. (1897), mer än en tredjedel judar. Tillhör sedan
1533 familjen Radziwill.
J. F. N.
Nieto y Molina [nie’tå i måli’na], Francisco,
spansk fabeldiktare, f. i Cádiz, lefde i senare
hälften af 1700-talet, skref i 1600-talets stil med
Gongora som förebild. N:s stil präglas af lif och
festlighet, hans språkbehandling var mycket vårdad
äfven i hans mest burleska saker. En samling fabler,
Fabulero, utkom 1764, och särskildt att nämna äro
Polifemo,
Alfeo y Aretusa,
Apolo y Dafne,
Pan y Siringa,
Las tres diosas,
Hero y Leandro samt
La perromaquia, fantasia poética en redondillas, con sus argumentos en octavas (1765).
Se Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles", bd 42.
Ad. H–n.
Nietzel [nitsel], Didrik, tysk trädgårdsmästare,
d. 1756, var i tjänst hos Clifford på Hartekamp i
Holland och blef 1739 anställd vid akademiträdgården
i Uppsala, där han verkade till sin död. Han har
otvifvelaktigt sin andel i den förkofran och stora
ryktbarhet, som Uppsala-trädgården vann under
Linné, hvilken från 1741 var dess föreståndare.
C. Lmn.
Nietzsche [nit-], Friedrich Wilhelm, tysk tänkare
och författare, f. 15 okt. 1844 i Röcken vid Lützen,
d. 25 aug. 1900 i Weimar, erhöll sin gymnasialbildning
i Naumburg och Schulpforta, studerade från 1864
i Bonn och Leipzig, särskildt under den klassiske
filologen Fr. Ritschl, på hvars rekommendation han
1868 vid 24 års ålder, redan innan han promoverats,
kallades till e. o. professor i klassisk filologi
vid universitetet i Basel, och
utnämndes 1869 till ord. professor. I 1870–71
års krig deltog han som sjukvårdare. De mödor han
därunder utstod torde ha bidragit att bryta hans
hälsa. Öfveransträngning i den sedan återupptagna
lärarverksamheten fullbordade förstörelsen, och
1879 nödgades han taga afsked från professuren
i följd af en ögonsjukdom, som antas haft sin
grund i en hjärnåkomma. Som en "irrande flykting"
uppehöll han sig sedan merendels om somrarna i
Engadin och vintertiden vid Rivieran, under pinande
sjukdomstillstånd, blott då och då aflösta genom
korta tider af smärtfrihet. Under de sistnämnda
erfor han hälsan som ett positivt lyckotillstånd,
som fyllde honom med intensiv verksamhetslust och
dref honom till febrilt arbete. Redan som student
hänförd af R. Wagners musik, umgicks han nu en tid
mycket förtroligt med denne och hans maka samt blef en
af hans mest entusiastiske anhängare. Missräkningen
öfver festspelen i Bayreuth bidrog likväl att öppna
hans ögon för den djupa motsatsen mellan Wagners
och hans egen lifsåskådning. Följden blef en skarp
brytning. Allteftersom N. i sina skrifter framlade
alltmera radikala åsikter, afföll från honom den ene
efter den andre af de öfrige vänner, till hvilka han
med sitt vänskapstörstande sinne innerligt anslutit
sig, och N. kände sig alltmera ensam och oförstådd. I
jan. 1889 träffades han i Turin af ett paralytiskt
anfall, hvarifrån han aldrig tillfrisknade. Efter
en kort vistelse på psykiatriska institutet i Jena
vårdades han af sin moder och efter hennes död af
sin syster, Elisabeth Förster-N. i Weimar.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
