Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kongressen beslutade skatterna få användas endast till
unionens bästa, alltså icke för att gagna en enda
stat eller ett privatintresse. Habeas-corpus-akten
(se d. o.) får suspenderas endast i krig eller
vid uppror. Ingen lag kan stadga konfiskation
eller förlust af medborgerligt förtroende eller ha
retroaktiv verkan. Ingen adelstitel får utdelas, och
ingen, som bekläder ett aflönadt eller hedersämbete,
får utan kongressens bifall mottaga någon gåfva,
ersättning eller titel af en främmande furste eller
stat. Unionen garanterar hvarje enskild stat en
republikansk regeringsform samt skyddar den mot
fientliga infall och inhemska våldsgärningar efter
anhållan af statens församling eller guvernören. -
Hela civil- och kriminallagstiftningen (med
uppräknade undantag) tillhör alltså icke unionen, utan
staterna. Frågor om grundlagsändringar (amendments)
kunna väckas antingen af unionskongressen eller af
staternas lagstiftande församlingar. Frågan upptages
till behandling, om i förra fallet 2/3 av ledamöterna
i hvartdera huset beslutit det, i senare fallet om 2/3
af staterna genom sina legislaturer äro därom ense;
men af görandet tillkommer de särskilda staterna. När
kongressen väckt frågan, framlägger den omedelbart
sitt förslag för staterna. Men om förslaget utgått
från dessa, sammankallar kongressen en "convention"
att uppgöra bestämdt förslag, hvilket förelägges
staterna och blir lag, om minst 3/4 antaga detsamma,
antingen genom sina representationer eller genom
för tillfället valda "conventions" (kongressen kan
bestämma det ena eller det andra sättet). Ingen stat
kan dock utan sitt eget medgifvande mista sin med de
öfriga staterna jämlika representationsrätt i senaten.
Den verkställande makten utöfvas af presidenten,
som bekläder sitt ämbete 4 år, men kan omväljas
(ingen har dock omvalts mer än en gång). På samma
gång och för samma tid väljes vicepresident, som
vid förfall inträder i presidentens ställe till
fyraårsperiodens slut. För att vara valbar till
president och vicepresident fordras att vara infödd
medborgare i unionen, i 14 år ha varit där bosatt samt
fyllt 35 år. Valet sker på följande sätt. Inom hvarje
stat utses lika många elektorer, som staten har led. i
kongressens båda hus (elektorernas antal är således
f. n. 531). Ingen medlem af kongressen eller någon
unionens ämbetsman kan utses till elektor. Hvarje
stat bestämmer sättet för elektorsvalet (i allmänhet
sker detta direkt af alla röstberättigade genom
listval), men dagen är genom en lag af 1845 bestämd
till tisdagen efter första måndagen i nov. året
före presidentombytet. Elektorerna sammanträda
för hvarje stat särskildt i dess hufvudstad första
onsdagen i dec. och afge genom särskilda valsedlar
sina röster på president och vice president, hvilka
icke få tillhöra samma stat. Valprotokollen insändas
till senatens talman i Washington, hvilken på andra
onsdagen i febr. i offentlig session af båda husen
öppnar protokollen och sammanräknar rösterna. Har
ingen bland kandidaterna fått absolut pluralitet,
väljer representanternas hus omedelbart genom
röstsedlar president bland de tre, som fått de
flesta elektorsrösterna. Vid detta val ha hvarje
stats representanter tillsammans blott l röst. Vice
president blir den, som fått absolut pluralitet
af elektorernas
röster; i motsatt fall utses han af senaten bland
de två kandidaterna, som fått högsta röstetalet
af elektorerna. Presidenten och vice presidenten
tillträda sina ämbeten efter aflagd ed 4 mars året
efter valet (hvilket i allmänhet sammanfaller med
skottåren). Presidenten har som ämbetsbostad "Hvita
huset" i Washington, i årslön 75,000 doll. samt ett
anslag af 25,000 doll. för resekostnader. Presidenten
står i spetsen för hela statsförvaltningen, har
högsta befälet öfver krigsmakten, representerar
förbundsstaten hos främmande makter samt eger
benådningsrätt utom för riksrättsdomar. Han kan
hvarken förklara krig eller sluta fred, men han
kan ingå fördrag med främmande makter, dock med
villkor att 2/3 af senatens medlemmar därtill ge sitt
bifall. Likaledes utnämner han och af skedar unionens
ämbetsmän, men med senatens godkännande. Kommer ett
nytt parti till makten, afskedas nästan hela den gamla
ämbetsmannakåren och ersattes med personer ur det nya
härskande partiet. Presidenten kan icke framlägga
lagförslag för kongressen, men kan skriftligen
fästa dess uppmärksamhet på, hvad han anser nödigt
och nyttigt för unionen. Ett lagförslag, som är
antaget af båda husen, framlägges för presidenten
till stadfästelse. Han kan då antingen stadfästa det
eller inom 10 dagar återsända det med invändningar och
anmärkningar till kongressen för ny behandling. Rösta
då 2/3 af närvarande ledamöter i hvartdera huset för
förslaget, blir det utan vidare gällande. Presidenten
har således endast suspensivt veto. Presidenten
kan för förräderi, bestickning eller andra
grofva brott och förseelser af representanternas
hus ställas till åtal inför senaten, som utgör
riksrätt (High court of impeachment). Ordf. i
riksrätten är då senatens talman. Med 2/3 af
rösterna kan senaten döma presidenten till ämbetets
förlust, ej till annat straff. Men efter skedd
afsättning kan han anklagas inför vanlig domstol
och dömas till det straff lagen bestämmer. På
samma sätt kan hvarje civil tjänsteman åtalas inför
senaten och afsättas. - Förvaltningen ledes af 10
departementschefer, som bilda kabinettet: secretary
of state (statssekreteraren l. utrikesministern),
of the treasury (finansministern), of war
(krigsministern), of the navy (sjöministern),
of the interior (inrikesministern), of agriculture
(jordbruksministern), of commerce (handelsministern)
och of labour (ministern för allmänna arbeten) -
sistnämnda ämbetet tillkom 1913 -, postmaster-general
(generalpostdirektören) och attorney-general
(generaladvokaten). Hvar och en af dessa har en årlig
lön af 12,000 doll. Ministrarna äro fullständigt
underordnade presidenten, som tillsätter dem
(med senatens samtycke) och afskedar dem efter
eget godtfinnande. Däremot intaga de en mycket
mer oberoende ställning till representationen än
ministrarna i de europeiska staterna. De få icke
deltaga i kongressens förhandlingar; interpellationer
förekomma alltså icke, och misstroendevota o. d. tjäna
till ingenting, så länge de åtnjuta presidentens
förtroende.
Unionsdomstolarna. Enligt författningen skall
den dömande myndigheten uppdragas åt en högsta
domstol (Supreme court} och sådana lägre domstolar,
som kongressen inrättar. Alla domare utnämnas af
presidenten med senatens samtycke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
