Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nord-Amerikas förenta stater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Wirtschaftsgeographie der Vereinigten staaten" (1907),
A. B. Hart, "Actual government as applied under
american conditions" (3:e uppl. 1908), Woodrow Wilson,
"Constitutional government in the United states" (ny
uppl. 1908), D. F. Wilcox, "Great cities in America,
their problems and government" (1910), A. M. Low,
"The american people, a study in national psychology"
(2 bd, 1910-12), J. Bryce, "The american commonwealth"
(ny uppl., 2 bd, 1911), F. J. Haskin, "The american
government" (1912), R. P. Rothwell, "The mineral
industry, its statistics etc." (årligen sedan 1892)
och H. Y. Poor, "Manual of the railroads of the
United states" (årligen). Jämför äfven under Amerika,
sp. 814, och Indianer, sp. 407, anförd litteratur.
J. F. N.
Historia. Från kolonisationens början till utbrottet
af koloniernas oavhängighetskrig 1775. Om befolkning
och kultur före kolonisationens början i det land,
som numera kallas Nord-Amerikas förenta stater,
flyta källorna ganska sparsamt; se därom artiklarna
Amerika (Befolkning), Fornlämningar, sp. 871-872,
och Indianer, om de första upptäcktsfärderna
till denna del af Amerika artikeln Amerika
(Upptäcktshistoria). Osäkert är, huruvida nordbornas
Vinlandsfärder gått längre söderut på Nord-Amerikas
östkust än till Newfoundland och Nova Scotia i
nuv. Brittiska Nord-Amerika (jfr om dessa färder
artikeln Vinland). Från 1497, då Giovanni Cabot
(se d. o.) på engelske konungen Henrik VII:s uppdrag
företog sin upptäcktsfärd till Nord-Amerikas östkust,
besöktes tid efter annan denna ett århundrade framåt
af spanska, franska och engelska upptäcktsfarare,
men det första kolonisationsförsöket på N:s
nuvarande område - om man frånser spanjorernas
nybyggen i Florida, särskildt det 1565 där anlagda
S:t Augustine - gjordes 1584-87 af drottning
Elisabets gunstling, sir Walter Raleigh.
Två af denne utsända fartyg landade 1584 vid ön
Roanoke i nuv. Nord-Carolina, året därpå följde en
flottilj på 7 fartyg med ett hundratal nybyggare, men
företaget var illa ledt, indianerna i trakten anföllo
nykomlingarna, och flertalet nybyggare återvände till
hemlandet redan 1586. En s. å. utsänd ny kolonistskara
skingrades eller gick under bland indianerna, innan
Raleigh lyckades ditsända undsättning. Snart var
det enda, som återstod af hela företaget, utom en
vidgad kännedom om Nya världen, namnet Virginia, som
Raleigh gett sin koloni till "jungfrudrottningens"
ära. På allvar började den engelska kolonisationen i
Amerika först under Jakob I:s regering genom London-
och Plymouth-kompanierna, ursprungligen grundade
1606 såsom två grenar af samma handelsföretag,
det förra med området mellan 45° och 38° n. br.,
det senare med trakterna mellan 41° och 34° n. br.,
till verksamhetsfält. Londonkompaniet anlade 1607
det första stadigvarande engelska nybygget i Amerika,
Jamestown nära James rivers utlopp i Chesapeakeviken,
och af detta samt andra senare anlagda nybyggen
uppväxte ganska raskt den inom kort rätt blomstrande
kolonien Virginia (se d. o.), där tobaksplantering
snart blef hufvudnäringen. Kompaniets rättigheter
öfvergingo 1624 till konungen, sedan dess fribref
(charter) förklarats förverkadt. Plymouthkompaniets
första försök att
grundlägga en koloni (i nuv. Maine) misslyckades (1607);
det omorganiserades 1620 under namnet New England
Company - dess verksamhetsområde började sedan 1616
kallas Nya England - men någon varaktig frukt af
dess egen direkta verksamhet hade ännu ej visat,
sig, då 1620 på kompaniets område, men utan dess
vetskap och utan kunglig sanktion det första
nybygget i Nya England grundlades af de s. k.
Pilgrimsfäderna, en liten skara undan
trosförföljelse flyktande engelska puritaner, som
träffat aftal med Londonkompaniet om jordupplåtelse
i Virginia, men stormdrefs längre norrut och 11
dec. s. å. (g. st.) landade vid Cape Cod på kusten af
nuv. Massachusetts, hvarefter de i närheten grundlade
nybygget Plymouth. Det politiska och religiösa
förtrycket i England under regenterna af huset Stuart
dref ständigt nya hopar af puritaner öfver till Nya
England; de rödde skogarna, förvandlade ödemarker
till bördiga åkerfält och anlade nya kolonier,
norrut inom nuv. Maine och New Hampshire, söderut,
inom Rhode Island och Connecticut, öfverallt utmärkte
de sig genom sina stränga religiösa grundsatser och
mestadels äfven genom sitt politiska frisinne. Boston,
hufvudorten i Massachusetts, blef inom kort den
egentliga medelpunkten för Nya England, och faran
från indianer och fransmän framkallade tidvis närmare
sammanslutning mellan de eljest ej sällan inbördes
tvistande kolonierna. I väster och s. v. om Nya
England låg Nya Nederländerna, ursprungligen ett
holländskt nybygge, som uppkommit på 1620-talet och
hvars hufvudort blef det vid Hudsonflodens utlopp
liggande Nya Amsterdam. År 1664 eröfrades staden af
engelsmännen, och 1667 afträddes hela landet till
England genom freden i Breda. Konung Karl II skänkte
den holländska kolonien till sin broder Jakob,
hertig af York, hvarefter Nya Amsterdam till sin
nye herres ära ändrade sitt namn till New York. Den
södra delen af Nya Nederländerna, trakten mellan
floderna Hudson och Delaware, gafs af hertigen af
York till lord Berkeley och sir George Carteret samt
erhöll namnet New Jersey. På Delawareflodens västra
strand, i det nuv. Delaware, grundlades 1638 af
svenskarna ett nybygge, Nya Sverige (se d. o.). Det
eröfrades redan 1655 af holländarna och kom 1667
jämte Nya Nederländerna till England. Väster om Nya
Sverige låg vid Chesapeakeviken kolonien Maryland,
ursprungligen en del af Virginia, som 1632 gafs af
Karl I åt katoliken George Calvert (lord Baltimore),
och blef en tillflyktsort för landsflyktiga katoliker,
ehuru dess författning tillerkände alla kristna
bekännare samma rättigheter. Viktigare än Maryland var
kväkarkolonien Pennsylvania, grundlagd af den bekante
William Penn, som 1681 genom ett kungligt fribref
blef herre öfver ett betydligt landområde v. om floden
Delaware. Hufvudort för Penns koloni blef den af honom
anlagda staden Philadelphia. Emellertid utbredde sig
den engelska kolonisationen äfven s. om Virginia. År
1663 bortförlänade Karl II till åtta engelska ädlingar
hela landet mellan 30:e och 38:e breddgraden,
ett ofantligt område, innefattande nuv. Nord- och
Syd-Carolina samt landet ned till Floridas nordgräns
(sedermera Georgia; se nedan). Några nybyggen voro
visserligen där grundlagda redan förut, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
