Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Från Norge öfver Skotland och Färöarna till Island
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIO FRÅN NORGE TILL ISLAND.
andra ställen är för länge sedan utdöd, och sjunga
kämpa-visor, hvaraf de själfva knappast förstå meningen.
Måndagsförmiddagen kommo vi till den lilla
handelsplatsen Klaksvig, den nordligaste hamnen som anlöpes på
Färöarna. Den är på tre sidor omgifven af höga basaltfjäll,
som ha en till och med för Färöarna ovanligt utpräglad
lager- eller terrassbildning.
Efter ett par timmars stillaliggande ånga vi åter mot
norden, beundra under förbifarten den rikedom på vilda,
sönderslitna former öarnas nordkuster erbjuda och sticka så
åter ut till hafs med kurs på Island.
Vi började nu på temperaturen få känna, att vi kommit
på nordligare breddgrader. Lapparne, som voro klädda i
sina renskinnspäskar, frösö naturligtvis icke; men det var
icke utan, att en och annan af oss fann luften något
kylig. Detta gaf Ravna anledning till tämligen allvarliga
betraktelser, och han förtrodde sig till Balto, som strax
kom till oss och berättade: »Han Ravna, han sa’ till
mig: hvad ha vi gjort, att vi ska fara med de här
människorna, som har så litet kläder? Jag ser hur di fryser.
Di kommer att dö i Grönland, där det är så kallt, Sverdrup
och Dietrichson och Kristiansen och Nansen, och då måste
vi två lappar också dö, ty vi hitta ju inte vägen till
människor.»
Ravna befann sig i det hela mindre väl ombord. I
början var han sjösjuk. Detta gaf sig dock efter några
dagar, såsom Balto uttryckte sig, sedan han af denne blifvit
döpt med saltvatten. Men han blef dock aldrig förtrogen
med sjön och lifvet ombord. Så kunde han omöjligt förmås
att sofva under däck; där blef honom för kvalmigt. Han
drog därför hufvudet och armarna in i päsken, lade sig,
hopkrupen som en hund, i en vrå på däck och sof säkerligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
