- Project Runeberg -  På skidor genom Grönland /
226

(1890) [MARC] [MARC] Author: Fridtjof Nansen Translator: Otto Wilhelm Ålund With: Andreas Bloch, Thorolf Holmboe, Eivind Nielsen, Erik Werenskiold - Tema: Greenland, Exploration
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ännu drifvande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

226

ÄNNU DRIFVANDE.

Fram på morgonsidan hade Sverdrup vakten. Han gick,
berättade han sedermera, i tjockan och funderade på, om
han möjligen blifvit galen, ty antingen måste han eller
kompassen vara det. Han hörde nämligen bränning från väster,
sålunda från land, medan vi hittills alltid hört den från öster,
där hafvet bröt mot isen. Detta kunde omöjligt hänga riktigt
ihop. Saken fick sedermera, som vi skola se, en annan
förklaring: det var bränningen mot land han hört.

På morgonen låg jag en stund vaken i sofsäeken. Ravna
hade då vakten och hade efter vanligheten postat fyra timmar
i stället för två. Jag låg länge och roade mig åt att se
hans lilla runda, skäggiga ansikte kika in i tältet genom
dörrspringan. Jag tänkte, han gick och funderade öfver, om
han icke nu postat sina fulla två timmar och kunde väcka
Kristiansen, som skulle aflösa honom.

Men då väckte det med ens min förvåning, att i dag
öfver detta kuriösa ansikte låg ett visst oroligt uttryck, som
icke var vanligt. Jag frågade då slutligen: »Nå, Ravna,
kan du se land?» Och aldrig glömmer jag den ton,
hvarmed han på sitt naiva sätt svarade: »Ja, ja, land allt för
nära.» (Bägge lapparne begagnade »alltför» som
förstärkningsord i stället för mycket.) Jag frågade, om det var gles
is. — »Ja, is gles.»

Det klack till uti mig; jag kröp ut ur säcken och sprang
fram till dörren. Där låg land midt för oss, närmare än vi
någonsin haft det. Isen var gles in igenom, och jag kunde
se öppet vatten under land.

Ravna hade i sanning rätt: land var allt för nära, att
vi finge ligga overksamma i våra säckar. Det purrades ut,
och det behöfver ej sägas, att det gick med fart att komma
i kläderna och få litet frukost i oss. Båtarna skötos ut och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Apr 13 17:37:06 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfgronland/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free