Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9. Ännu drifvande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
isen glesnar. 225
Med dessa tillitsfulla ord, som möjligen kunna synas
väl dristiga efter så många svikna förhoppningar, sluta mina
dagboksanteckningar från drifisen. De näst följande äro af
den 31 juli och börja sålunda: »Hvilken skilnad mellan den
scen, som nu omger mig, och den jag hade omkring mig, då
jag senast skref! Då is, ensamhet och hafvets brus, nu
tjutande hundar, hedningar i massa, båtar, nedtagna tält,
lif, verksamhet och sommar, men framför allt Grönlands
klippgrund under fötterna.»
Det var vid uppbrottet från det första eskimålägret vi
kommo till som detta nedskrefs; men innan vi fortsätta
marschen därifrån, måste jag först berätta hur vi kommo dit.
Den 28 juli mot aftonen, sedan ofvanstående
dagboksanteckningar voro afslutade, fingo vi tjocka, som dolde landet
för oss. Flere gånger under loppet af eftermiddagen hade
isen glesnat något, och det oaktadt vi voro mycket nära den
yttre iskanten och man skulle väntat, att sjögången, som här
låg starkt på, skulle packat ihop isen. Glesningen hade dock
ej varit af någon betydenhet, ej heller tillräckligt stor, att vi
i denna sjögång skulle kunna arbeta oss fram med båtarna.
Men just som några at oss togo vår vanliga
aftonpromenad, innan vi kröpo i säckarna, märkte vi till vår
förvåning, att isen med stor hastighet glesnade och, som det
tycktes, ända ut mot bränningen. Detta såg ytterst
besynnerligt ut. Här erbjöd sig ett tillfälle, som ej borde
försummas. Men vi voro sömniga och trötta; ingen hade riktigt
lust därför. Uppriktigt sagdt, voro vi nu utledsna vid att
ständigt bli narrade och funderade starkt på att sticka ut till
hafs. Vi kröpo därför i säckarna. Som vanligt, utsattes
dock vakt, och den postande fick order att purra ut, om
isen skulle ytterligare glesna. Under natten tilltog tjockan,
så att man ej kunde se det minsta omkring sig.
Nansen. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
