Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Christopher Marlowe. Tragediförfattaren även hemlig agent och spion, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARLOWE
döma haft åtskilliga intrikata affärer
ouppgjorda med honom. Också genom sina
noggranna undersökningar rörande de personer,
som figurera i Shakespeares testamente, har
Hotson bidragit till att klarlägga diktarens
samhällsställning och levnadsomständigheter.
Man kan med skäl hoppas, att hans
ansträngningar framdeles skola bära ytterligare
frukt.
Emellertid förhåller det sig med
arkivforskningar så, att man mången gång därvid finner
åtskilligt, som man från början icke direkt sökt
men som trots detta kan intressera minst lika
mycket som det egentliga forskningsföremålet.
Så gick det också med Leslie Hotson. En dag,
då han satt lutad över sina papper i Public
Record Office i London, upptäckte han i en
lista på utfärdade benådningsakter från år
1593 ett namn, som frapperade honom. Akten
upplyste, att en viss Ingram Friser den 28 juni
1593 av drottning Elisabeth erhållit full pardon
för ett dråp, vari han varit inblandad. Hotson
kände blodet stiga uppåt kinderna, när han
tolkade denna i gnetig engelsk kanslistil skrivna
rad; Ingram Frisers namn hade nämligen förut
mött honom i samband med Christopher
Mar-lowes. Den 30 maj 1593 hade Marlowe blivit
mördad under föga kända omständigheter.
Kanske stod den Ingram Friser givna
skuldfri-hetsförsäkringen i samband just med Marlowes
mystiska död. Naturligtvis erfor Hotson en
oerhörd spänning, innan han genom
undersökningar av de kompletterande aktstyckena kunde
få konstaterat hur saken förhöll sig. En enda
blick på dessa var tillräcklig att visa honom,
att han kommit in på riktigt spår. Hemligheten
med Christopher Marlowes död var löst, och
med utgångspunkt härifrån fick man helt nya
möjligheter att skildra också hans liv.
Hotson, som icke är litteraturhistoriker utan
endast arkivforskare, nöjde sig med att
publicera själva fakta i fråga om Marlowes död.
Men då vägen en gång var banad, följde flera
andra, mera allsidigt orienterade forskare i
hans spår och riktade in sig på att ge en helt
ny bild av Marlowes personlighet, liv och
författarskap. Bäst ur såväl litterär som kritisk
synpunkt av dessa verk är John Bakeless’
biografi (London, 1938).
Om Marlowes ungdomstid, som tidigare var
föga känd, har numera ökad klarhet vunnits
genom undersökningar av handlingarna från
Corpus Christi-kollegiet i Cambridge, vilket
diktaren tillhörde under hela sin studietid,
d. v. s. 1580—87. Att han kom från ett fattigt
hem bevisas av att han studerade på en av de
friplatser i kollegiet, som stiftats av ärkebiskop
Matthew Parker. Detta gör också sannolikt,
att han ursprungligen varit bestämd för att
inträda i det andliga ståndet. Men tydligt är,
att han redan inom kollegiet förts i kontakt
med tankeströmningar av allt annat än ortodox
natur. Vi ha all anledning att antaga, att den
senmedeltida skepticismen, sådan den
utformats inom de averroistiska skolorna, framför
allt vid universitetet i Padova, i själva verket
utövat ett mäktigt inflytande på hela det
sextonde århundradets tankevärld, och utan tvivel
var man också vid de engelska högskolorna
underkunnig om dess radikala åskådningar
och långtifrån oberörd därav. Marlowe var
tydligen redan tidigt känd som en man av
äventyrliga tänkesätt, och efter allt att döma
har hans kollegium utan minsta saknad sett
honom lämna dess gemenskap. Någon
lärdomsgrad synes man ej heller ha varit benägen
att tillerkänna honom. Men överraskande nog
finner man, att Privy Council den 29 juni år
1587 tillställer Corpus Christi-kollegiet ett
skarpt yttrande, vari dess verkställande
myndigheter på det eftertryckligaste tillhållas att
utnämna Marlowe till magister artium; ty,
heter det, det är icke överensstämmande med
drottningens vilja, att en person, som i likhet
med Marlowe varit använd i angelägenheter
av vikt för landets välfärd, skall bli tillbaka-
242
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
