Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Christopher Marlowe. Tragediförfattaren även hemlig agent och spion, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARLOWE
satt av personer, vilka icke ha kännedom om
de uppgifter han haft att lösa.
Det är tydligt, att bakom ett beslut sådant
som detta måste ligga en viktig hemlighet
fördold; icke hade Privy Council eljest brytt sig
om att gripa in i en så till synes likgiltig
angelägenhet som utdelandet av magistergraderna
vid ett kollegium i Cambridge. Att anledningen
till ingripandet varit av politisk natur synes
också med hänsyn till det avsända brevets
ordalydelse sannolikt. Tiden var ju i England
fylld av intriger, sammansvärjningar och
hemliga konspirationer. År 1586 hade den
Babing-tonska komplotten mot Elisabeths liv och
krona blivit upptäckt, och i februari året
därpå hade Maria Stuarts huvud fallit för
bödelsyxan. Som en följd härav hade Europas
katolska makter börjat röra på sig, och man
hade i London all anledning att med ängslan
se mot framtiden. Drottning Elisabeth måste
alltså hålla sig med ett vittförgrenat hemligt
underrättelseväsen för att icke stanna i
okunnighet om vad som förbereddes mot henne och
för att i god tid kunna vidtaga sina
motåtgärder. Som dess ledare fungerade den
bekante diplomaten sir Francis Walsingham, och
i hans nät av spioner och agenter fanns det
plats för vem som helst, blott han ägde
djärvhet och hänsynslöshet nog för att göra sig
nyttig. I samband med Walsinghams namn
träffar man efter vad akterna visa oss också
vid flera tillfällen Marlowes. Antagligen har
den äventyrslystne Cambridgestudenten ganska
tidigt kommit i beröring med Walsinghams män
och lockats att ge sig in i deras spännande och
vågsamma yrke. Det förefaller troligt, att han
visat sig vara en dugande kraft. Någon gång
i början av 1587 blev han tydligen utskickad’
som hemligt sändebud till Frankrike för att
utspionera vad som förehades i Reims, vars
jesuitkollegium bildade centrum för en på
England inriktad missionspropaganda, i vilken
det politiska inslaget helt naturligt var av
Två duellanter, som fäkta med värja och dolk.
Kopparstick av John Norden 1600.
största vikt. Med visshet kan det antagas, att
han fick sin magistergrad i Cambridge som
belöning för sin under denna riskfyllda
beskickning ådagalagda skicklighet och förmåga.
Redan vid denna tidpunkt tycks Marlowe
ha kommit i nära kontakt med den
egendomligaste och farligaste av tidens alla spioner och
provokatörer, Robert Poley. Denna
skrämmande och ohyggliga figur, vars bana dunkelt
tecknar sig mot bakgrunden av den
elisa-bethanska periodens spionrapporter och
domstolsprotokoll, ter sig som en 1500-talsupplaga
av Azev, den ryska polisens ryktbara redskap
från tsarväldets sista år. Han börjar som
student i Cambridge, uppträder sedan som
fängelsekund, visar sig kort därefter stå i
Walsinghams sold, ger ett kort gästspel som
äktenskapssvindlare i en hantverkarfamilj i London
och framträder omsider som dubbelsidig spion
i Babingtonkomplotten, använd från båda
sidorna, fastän på goda grunder misstänkt av
båda. Med häpnadsväckande smidighet lyckas
han emellertid styra sin kurs mellan
farligheterna och har tydligen räddat sig helskinnad
ur tidens virvlar, ty han tycks ha levat ännu
vid mitten av 1620-talet, då han bör ha varit
243
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
