Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 4. April 1938 - Christopher Marlowe. Tragediförfattaren även hemlig agent och spion, av O. Wieselgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARLOWE
över sextio år gammal. Med Marlowe delade
han äran att vara Walsinghams förtrogne
ombud och agent, använd i de mest invecklade
affärer och tydligen väl lönad för sina tjänster.
Som den tredje i laget finner man Ingram
Friser, Marlowes mördare, också han på ett eller
annat sätt knuten till spionageorganisationen.
Mera vid sidan om dessa betrodda gestalter står
en annan av Marlowes bekanta, Nicholas
Ske-res, vilken dock saknade högre utbildning;
egentligen tycks han ha varit en yrkesmässig
ficktjuv, som undgått galgen endast genom att
ställa sina kunskaper om den undre världens
förhållanden till Walsinghams förfogande.
Gåtfullt synes det, att Marlowe, samtidigt
med att han hade intim och personlig kontakt
med dessa medlemmar av samhällets drägg,
också umgicks i den högadliga krets, som hade
sin medelpunkt i sir Walter Raleigh, den
ryktbare amiralen, och dessutom spelade en
framträdande roll i Londons teatervärld. Den store
skådespelaren Edward Alleyn, drottning
Elisabeths favorit, tillhörde hans vänner och
kreerade huvudrollerna i hans skådespel
»Tam-burlaine», »Doctor Faustus» och »The Jew of
Malta», vilka säkerligen icke minst genom
Alleyns fulländade deklamationskonst väckte
en enorm beundran hos publiken. Mångkunnig
och beläst — hans dramer vittna om ingående
studier av både antik och modern litteratur —,
hade han tydligen icke svårt att göra sig
respekterad inom de mest skilda kretsar.
Troligen har den unge William Shakespeare, som
en tid hade sin bostad i samma trakt av London
som han, sett upp till honom med beundran
och kanske också litet avund. Att han varit
en flitig läsare av Marlowes dramatik och ofta
sett hans verk gå över scenen bevisa talrika
citat och allusioner i Shakespeares egna
ungdomsverk. Men om någon personlig beröring
mellan de båda diktarna ha vi ingen
kännedom, vilket emellertid icke utgör något bevis
mot att en dylik beröring ägt rum.
Efter att Marlowe några år varit i
Walsinghams tjänst förefaller det emellertid, som om
man på sina håll börjat hysa misstankar mot
honom och oroas för vad han kunde komma att
taga sig till. Även bland de män, som
rekryterade hemliga polisen, var han tydligen ansedd
som farligt oberäknelig. Han var allmänt känd
för att vara ateist, och av honom fällda hädiska
yttranden om bibeln och religionen citerades i
vida kretsar. Hans vän dramatikern Thomas
Kyd, författaren till det populära
skräckdramat »The Spanish tragedy», betecknar honom
som »intemperate and of a cruel heart»; det
man känner om hans liv vederlägger icke
karakteristiken. Så djupt som han kunnat
blicka in i Walsinghampolisens hemligheter,
kunde han också lätt bli farlig, om det föll
honom in att skifta parti och gå över till sina
forna motståndare, där han kunde vara viss
om att mottagas med öppna armar. Absolut
hänsynslös och obunden av alla moraliska
grundsatser som han var, kunde man av
honom vänta vad som helst, om något gick honom
emot. Man tycks därför ha planerat att på ett
eller annat sätt oskadliggöra honom. För att få
bevis mot honom lät man skugga honom genom
spioner, vilka lyssnade till hans yttranden och
noggrant inrapporterade dem till höga
vederbörande. Närmast förefaller det, som om man
tänkt sig att få honom fälld för hädelse och
på detta sätt undanskaffad. En aktion mot
honom var planerad i maj 1593, ty vid denna
tidpunkt utsände Privy Council en budbärare
för att hämta honom till London — han
befann sig för tillfället i Kent, dit han flytt för
att undkomma den i huvudstaden rasande
pestepidemien — och inför rådet ställa honom
till svars för någon mot honom riktad
anklagelse, man vet ej av vad för beskaffenhet.
Alltför allvarlig kan saken dock knappast ha
varit, ty då hade han väl efter det första
förhöret tagits i förvar och insatts i Towern. Nu
fick han vistas på fri fot och t. o. m. lämna
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
