Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 9. Oktober 1938 - Ålands självstyrelse, av Carl Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ÅLAND
landskapet, delegationen ej äga befatta sig med
annat än att efter treårsperioden undersöka
huruvida landskapet använt proportionsvis större
eller mindre belopp för befolkningens
tillgodoseende med enahanda förmåner, som kommit
rikets övriga invånare till del, samt härefter
bestämma det ytterligare anslag, som av riket
bör till landskapet utgivas, respektive det
belopp, som av landskapet bör till riket
återbetalas. Men delegationen har i strid härmed
uppfattat sin uppgift så, att den i varje detalj
av landskapsförvaltningen bör tillse, att
landskapet härför ej använt större belopp, än i
motsvarande fall av riket utgöres. Har likväl så
skett, har delegationen påfört landskapet det
överskjutna men däremot icke krediterat
landskapet i fall, där det på samma områden
gjort besparingar. Därjämte har delegationen
vid prövning av landskapets utgifter även ansett
sig böra undersöka huruvida de enskilda
utgifternas formella underlag kan av delegationen
godkännas samt härigenom faktiskt tillvällat sig
en uppsiktsbefogenhet över
landskapsförvaltningen. Denna tillämpning står fullkomligt
främmande för självstyrelselagens anda och
text, som givetvis utgår från att
självstyrelseorganen utan hinder av det finanssystem, som i
riket tillämpas, skola fritt få förfoga över
landskapets medel för tillgodoseende av dess
speciella behov. Då delegationen därjämte i många
fall handhaft sitt uppdrag på ett synnerligen
formalistiskt sätt, har det ej kunnat undvikas,
att landskapets inbyggare för förmåner, som
ej äro större än som tillkommit rikets övriga
inbyggare, likväl nödgats underkasta sig just
den extra beskattning, som självstyrelselagen
riktigt nog sökt förebygga.
Delegationens förfarande har kraftigt
bekämpats av landskapsförvaltningen, men i avsaknad
av önskvärd resonans hos landstinget har
kampen mot delegationens destruktiva metoder tills
vidare ej lett till resultat. Sedan delegationens
sammansättning nyligen undergått förändring,
Lågskärs fyr.
kunna måhända förhoppningar ställas på en
småningom skeende förändrad inställning i
dessa för landskapets självständiga förvaltning
synnerligen viktiga frågor.
Frågar man sig i vilken mån självstyrelsen
inverkat på landskapets utveckling, kan man
gott påstå, att denna utveckling varit betydande
på alla de områden, som tillhört
landskapslagstiftning och förvaltning. Men mycket har även
försummats, särskilt ett energiskt försvar av
en del av landskapets lagfästa rättigheter. Detta
beror på olika omständigheter, för vilka här
icke kan redogöras. Såsom en bidragande orsak
må dock nämnas, att allmänna kandidater
under senare år endast mycket motvilligt
uppställts på vallistorna. Sålunda har endast en
tiondel av landstingsmännen innehaft
akademisk eller därmed jämförlig utbildning, med
den vidare och grundligare förmåga att
genomblicka konsekvenserna av de träffade besluten
och betydelsen av de förelagda ärendena, som
sådan medför. Härtill kan nämnas, att
landskapets inbyggare, i avsaknad av en press, som
intresserat sig för upplysningsverksamhet i
självstyrelsefrågor, haft mycket svårt att
informera sig i de förekommande ärendena, av
vilka ett stort antal varit av synnerligen viktig,
ofta även av särdeles delikat natur. Med
välgrundad oro ser man därför på en del håll på
självstyrelsens framtid.
Carl Björkman.
673
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
