Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Elektronmikroskopet, av Erik H. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRONMIKROSKOPET
Bild 3. Siemens’ elektronmikroskop.
lande. Dock är strålbrytningsförloppet ett
annat i så måtto, att strålen i en magnetisk
lins avböj es kontinuerligt, medan den i en
optisk lins avböjes diskontinuerligt vid
begränsningsytorna. För en god avbildning kräves en
tunn lins, vilket åstadkommes med den nämnda
avskärmningen av spolen. Med en större
öppning hos linsen följer större strålstyrka men
även svårighet att erhålla en god bild.
Brännvidden är proportionell mot den för alstring
av strålningen använda spänningen och mot
linsdiametern samt omvänt proportionell mot
kvadraten på antalet amperevarv. Linsdiametern
är för en öppen spole lika med lindningens
medeldiameter, för de numera använda kapslade
spolarna obetydligt större än diametern i
luftgapet. Brännvidden blir alltså mindre för en
kapslad spole än för en öppen, vilket innebär
möjligheter för större förstoringar. Spolarnas
dimensioner ha kunnat nedbringas avsevärt
genom bruk av moderna magnetiska material
med hög mättning.
De elektriska linserna ha konstruerats efter
olika principer. Brucke och Johannson ha t. ex.
utnyttjat den deformation i det elektriska
fältet, som erhålles vid hål i plana elektroder.
En dylik elektrisk lins kan bestå av en vanlig
luftkondensator med 1 mm avstånd mellan
plattorna, i vilka borrats olika stora hål. De
elektriska linserna ha ej i högre grad använts
för större förstoringar, enär avbildningen
principiellt är behäftad med vissa fel.
Den ovan beskrivna magnetiska linstypen
har kommit till användning i det av von
Borries och Ruska vid Siemens’
centrallaboratorium byggda elektronmikroskopet, med
vilket erhållits förstoringar på 30 000 gånger och
en upplösning ned till 10 m (en
hundratusendels mm). Detta mikroskop är byggt efter
principer, analoga med det vanliga
ljusmikroskopets (bild 2). Den från en glödkatod
kommande elektronstrålningen koncentreras i en
samlingsspole och får falla på objektet. Detta
avbildas med objektivspolen. I bildplanet finns
en lysskärm, med vilken man alltså kan
betrakta bilden. Lysskärmen är belagd med en
fluorescerande massa, t. ex. av den typ, som
användes i katodstrålerör. Skärmen är försedd
med ett hål i mitten. Objektet förskjutes, tills
den intressantaste delen av bilden faller i hålet.
Denna del avbildas nämligen med
projektionsspolen på lysskärm nummer 2, vilken även kan
ersättas med fotografiskt material.
Instrumentet arbetar i vakuum. För växling av objekt
och fotografiskt material finnas särskilda
slussanordningar. Härigenom kan tiden för växling
nedbringas till omkring en minut.
Bilden uppstår på så sätt, att de olika
delarna av objektet mer eller mindre bromsa och
avböja elektronstrålningen. Absorptionen är
proportionell mot objektets täthet och tjocklek.
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
