Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Elektronmikroskopet, av Erik H. Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEKTRONMIKROSKOPET
l/fOOOtw»
Bild 6. Två i handeln förekcmmande kvaliteter av
zinkvitt. Elektronoptisk förstoring 16 000, resp. 14 000
ggr. I ett vanligt mikroskop framträder ingen
strukturskillnad mellan de båda preparaten.
Omsorgsfull elektrisk skärmning är av nöden,
likaså åtgärder mot mekaniska vibrationer.
Två försöksmodeller av den här beskrivna
typen ha varit färdiga sedan ett är tillbaka,
och med dem ha åtskilliga undersökningar
utförts. Bilderna 4—10 visa en del resultat. Det
är troligt, att såväl den medicinska som den
naturvetenskapliga forskningen kommer att få
stor nytta av apparaten. Ännu brister dock
mycket i erfarenhet både i fråga om
bedömningen av resultaten och rörande
framställningen av preparaten. De äro nu utförda på
så sätt, att objekten placerats på en
kollodium-hinna av tjockleken 10 m
Det här beskrivna elektronmikroskopet är,
som nämnts, en efterbildning av
ljusmikroskopet. Det är ju också det naturligaste, att man
först söker en lösning efter så att säga
traditionella linjer. Elektronstrålningens
egenskaper möjliggöra emellertid konstruktion av
mikroskop efter en annan princip, nämligen
rastermikroskopets. Principen har angivits av
M. von Ardenne, som i samarbete med Siemens’
även utfört en modell.
Konstruktionen bygger på den
omständigheten, att en elektronstråle kan avlänkas
praktiskt taget utan tröghet. I stället för att
avbilda hela objektet på en gång låter man bilden
uppstå punkt för punkt. Detta sker genom att
elektronstrålen får passera över objektet linje
efter linje på samma sätt som ljusstrålen vid
television. Om linjerna läggas tätt, d. v. s. om
»rastret» är fint, blir den erhållna bilden bra.
Ett villkor är, att elektronstrålen är oerhört
fin. Man avbländar därför först strålen genom
en bländare i anoden på det använda
glöd-katodröret, varefter strålen förminskas i två
magnetiska linser av den typ, som ovan
beskrivits (bild 11). Mellan de båda linserna fin-
1»
m
m
Bild 7. Trombocyter. Elektronoptisk förstorinf!
10 000 ggr.
Bild 8. Syntetisk kaolin. Elektronoptisk förstoring
23 000 ggr.
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
