- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
144

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 2. Februari 1939 - Rustkammaren från Valsgärde. Hur en svensk 600-talskrigare såg ut, av Sune Lindqvist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

v ALSGÄRDE

slutning äro förgyllda och försedda med rika
granatinläggningar. Eljest ha de tillvaratagna
hjälmarna i regel fått sin färgprakt endast genom
bronsbeslagen och de mellan dem
framskymtande delarna av själva stommen, som alltid är
av järn. Tre av hjälmkalotterna ha nedtill
kompletterats av ett halsen skyddande
ringpansar, den fjärde har i stället fem nedhängande
järnplåtar.

Av Beowulfskvädet liksom av
pressbleck-bilder visste vi sedan gammalt, att bålen
skyddats av ringbrynjor, som nått till knäna. Men
ingen svensk forngrav hade givit annat än
osäkra rester av en dylik stridsskjorta från nu
ifrågavarande tid, förrän den senast
undersökta Valsgärdegraven till vår stora
överraskning och glädje visade sig innehålla ett sådant
plagg. Dess konstruktion motsvarade dock ej
fullt vad man kunnat vänta. Endast bålens
översta parti har skyddats av smidigt
ringpansar. Bröstet täckes ned till veka livet av en
rad vertikalt ställda plåtar, som med hjälp av
tre läderremmar spänts kring kroppen. På
motsvarande sätt skyddas vänstra överarmen. Den
högra saknar liknande beklädnad, åtminstone i
det skick brynjan hade vid nedläggningen i
graven. Men detta beror kanske endast på
vårdslöshet från de sörjandes sida. Brynjan
hittades i resterna av en spånask, som ställts
vid den dödes sida. Men man tyckes inte ha
synat ordentligt vad som för ändamålet togs ut
ur »förrådet», ty man råkade få två halvor, som
ej hörde samman! Sådant detta märkliga plagg
här avbildats (bild 4), är det visserligen
kompletterat, men endast beträffande ringflätningen
upptill. Alla ribborna äro äkta och sitta inom
vardera halvan i ursprunglig följd. Det visade
sig, att de passade bäst för en bål med större
bröst- än bukvidd.

Ribborna äro delvis räfflade på översidan och
bära kullriga nithuvuden av brons, vilket allt
antyder, att plagget burits över en livklädnad
av tyg eller möjligen skinn, vilken får antagas

ha nått ned till knäna, så att endast
underbenen med sin tätt åtsmitande beklädnad blevo
synliga.

Tillräckligt mycket är alltså bevarat för att
vi nu kunna göra oss en god föreställning om
hur en myndig vipplandsbonde tog sig ut, när
han gick till tings eller till strid. Häng
svärds-remmen över högra axeln, så att svärdets fäste
vilar mot bröstet, spänn en annan rem kring
livet för att bära en halvmeterlång huggkniv,
sätt ett askspjut med brett, lansettlikt blad i
högra handen och skölden i den vänstra!

Det kan emellertid tänkas, att ofta nog —
och särskilt vid fredliga tillfällen — härbonaden
förlänats ökad prakt genom en ljus yllemantel,
kastad över axlarna. Den var i så fall gjord
av ett fyrkantig;t stycke fint — förmodligen
från Holland hämtat — tyg, så långt, att två
av dess spetsiga, över handlederna kastade
flikar nådde till knäna.

I det som plägar kallas allmänbildning ingår
föga av arkeologiskt vetande. Jag tror mig
därför ej begå någon alltför stor oartighet, om
jag förutsätter, att flertalet av mina ärade
läsare, i händelse de på förhand tillfrågats om
hur de tänkte sig en uppländsk storbonde från
600-talet, skulle ha vedervågat en betydligt
blygsammare beskrivning. Våra historiska
läroböcker ge oss ju den föreställningen, att
»medeltiden», som i den kristna världen börjat
omkring år 400, hos oss icke skulle ha begynt
förrän med kristendomens införande, på
1000-talet. Och än senare är ju tidpunkten för
inrättandet här i Icindet av andligt och världsligt
frälse. Men vi ha ingen rätt att förneka våra
ögons vittnesbörd, sedan fynden en gång
dragits fram. Tydligen har man i alltför hög grad
överskattat de två sistnämnda
kulturelementens betydelse. Valsgärdehövdingarna saknade
förvisso både kristen tro och feodalherrarnas
speciella sociala företrädesrättigheter, men i
andra avseenden kunde de uppenbarligen
jämföras med medeltida riddare. De voro inga

144

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free