- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
166

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Finlands järnhantering, av Gunnar von Wright

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLANDS JÄRNHANTERING

FINLANDS
JÄRNHANTERING.

Under medeltiden och ända fram till slutet
av 1700-talet tillverkade allmogen i Finlands
östra och nordliga delar »mulljärn»
(myrmalmsjärn) av myr- och sjömalmer, som
mångenstädes förekommo i dessa landsändar.
Tillverkningen var emellertid besvärlig och
produkten, mull järnet, mycket ojämn till sin
kvalitet. Till vapen, såsom svärdsklingor och
stålbågar, torde man ytterst sällan ha kunnat
använda sådant järn. Arkeologien upplyser oss
om att vikingatidens och medeltidens
svärdsklingor i regel importerades till Norden från
bergverken i västra Tyskland, och detsamma
blev förhållandet med stålbågarna, då de
kom-mo i bruk. Synbarligen importerade man dessa
kvalitetsprodukter också till Finland. Likaså
förekom import av svenskt osmundjärn och
stål ännu på 1500-talet.

Under Vasakonungarna genomfördes som
känt i Sverige övergången från
blästerugns-smältning och osmundsmide till
masugnssmältning och tysksmide med vattendrivna
stångjärnshamrar. I Finland gjorde hertig
Johan under sin korta »regering» försök med
masugnsanläggning, men inga resultat därav
äro kända. Ett av Gustav II Adolf år 1617
anlagt järnbruk med masugn och
hammarsmedja, Svartå i Västra Nyland, erhöll däremot
större livslängd. Den årliga tillverkningen av
tackjärn uppgick här till något över 50 ton,
en betydande kvantitet i jämförelse med de
några tiotal kilogram, som utgjorde en vanlig
blästerhyttas dagsproduktion.

Masugnen vid Svartå var avsedd för
smältning av malm från Ojamo gruva nära bruket,
men inom kort visade sig malmfångsten där
otillräcklig, och malm måste anskaffas från
Sverige. Innan man ännu nått fram till denna
insikt, anlades vid Antskog en andra masugn

för smältning av inhemsk bergmalm. Så gott
som alla senare uppförda masugnar förlades
till platser vid kusten, där man lätt kunde
importera malm sjöledes från Utö gruva i
Stockholms skärgård, som under ett par
århundraden försåg hyttorna i Finland med deras
behov av råvara. Bland de under 1600-talet
tillkomna masugnarna och hammarverken må
nämnas de i Fagervik (1648), Fiskars (1649),
Forsby (1682), Dalsbruk och Tykö (1686). I
slutet av århundradet ägde Finland 18
järnverk med 8 masugnar och 15 hamrar samt en
årlig produktion av c:a 1000 ton stångjärn.
Största delen härav såldes till utlandet, då
förbrukningen inom landet ännu var obetydlig.

Den ryska invasionen under stora ofreden
ödelade de flesta av Finlands järnbruk, men
då järnhanteringen i Sverige—Finland efter
freden 1721 upplevde gynnsamma
konjunkturer, blevo bruken i Finland återuppbyggda och
utvidgade i den mån den stränga statliga
reglementeringen det tillät.

Sedan man insett, att Sverige inte längre
efter de epokgörande engelska uppfinningarna
på järnframställningens område kunde
bestämma prisen på världsmarknaderna, och
svenska regeringen genom en förordning av
1803 frigivit anläggningen av nya bruk utom
bergslagen och således även i Finland, anlades
i början av 1800-talet i nyssnämnda land ett
antal nya järnbruk, av dem några längre in
i landet. Hela antalet bruk steg därigenom till
25 med en produktion av c:a 2 200 ton
stångjärn årligen. Största delen av produktionen
exporterades fortfarande.

Även sedan Finland 1809 avskilts från
Sverige, kvarstod under ett halvt sekel den från
det gamla moderlandet ärvda reglementeringen
av produktionsformerna. Tillgången på malm
och tackjärn blev dessutom beroende av
traktatpolitiken med Sverige, och undantag från
det där gällande exportförbudet för dessa
råmaterial kunde endast utverkas för kort tid

166

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free