- Project Runeberg -  Nordisk familjeboks månadskrönika / Andra årgången. 1939 /
168

(1938-1939) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Finlands järnhantering, av Gunnar von Wright

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FINLANDS JÄRNHANTERING

Bild 2. Bruksgatan, med klocktorn och arbetarkasern, i Fiskars bruk, Nylands län.

martinverk 1885 sin verksamhet, och 1887
tillkom en mindre martinanläggning vid
Åminne-fors, som dock inom kort gjorde bankrutt.
Först sedan detta företag förvärvats av Fiskars
a.-b., blev det en faktor att räkna med.

Fram mot sekelskiftet 1900 rådde goda
konjunkturer, och tillverkningen av martinmetall
gick framåt, så att den 1898 bedrevs av fem
bruk med sex ugnar. Detta år översteg
tillverkningen av martinmetall
puddeljärnsproduk-tionen. Av härdsmitt stångjärn tillverkades c:a
4 000 ton, av puddeljärn 11000 ton samt av
martinjärn och stål 12 000 ton. En orsak till
denna förskjutning i produktionens
sammansättning ansågs ligga däri, att landsbygdens
smeder småningom lärt sig att välla
martinjärn i sina primitiva ässjor.

Under hela övergångstiden till nutida
storindustri hade Finlands järnhantering att
bemästra de stora svårigheter, som lågo i det
ryska myntets fluktuerande värde ävensom i
den ryska tullagstiftningen, vilken i synnerhet
från mitten av 1880-talet gick i en för Finlands
industri ogynnsam riktning. Detta i förening
med landets egen fattigdom tryckte på
järnhanteringen en prägel av osäkert trevande,

som självfallet måste verka hämmande både
på den tekniska utvecklingen och på de sociala
välfärdsanordningarna.

Under tiden 1895—1906 upplevde den
finländska järnmalmsfångsten en kortvarig
upp-blomstring, i det att bergmalm då bröts i rätt
avsevärda mängder i Pitkäranta och Välimäki
gruvor i Karelen. Denna brytning verkställdes
dock främst för export till Ryssland och
framkallade sålunda ingen produktionsökning inom
landets järnhantering. Sammanlagt uttogos ur
de bägge gruvorna något över 600 000 ton
malm, medan samtliga övriga inhemska
järngruvor under hela 1800-talet lämnat endast
166 000 ton. Såväl den ena som den andra
siffran visar den finländska bergshanteringens
anspråkslösa karaktär.

Senare har praktiskt taget ingen brytning av
järnmalm ägt rum i Finland. Däremot har
utvinningen av den järnhaltiga kopparmalmen
i Outokumpu gruva, som längre fram skall
omtalas, nyligen blivit av stor betydelse för
järnhanteringen. Sjömalmsuppfordringen, som
ännu vid 1900-talets början steg till 30 000—
60 000 ton årligen, sjönk också starkt tillbaka
före världskriget och upphörde snart helt. Som

168

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:25:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfm/1939/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free