Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Finlands järnhantering, av Gunnar von Wright
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FINLANDS JÄRNHANTERING
ter. Sedan Finland 1931 i likhet med de övriga
nordiska länderna och England lösgjort sin
valuta från guldet, stärktes de inhemska
järnverkens ställning i förhållande till utlandet.
Valsverkens produktion sprang upp från 19 000
ton 1931 till nära 34 000 ton följande år och
ökades sedan successivt ända till 68 000 ton år
1937. Betydande utvidgnings- och
moderniseringsarbeten utfördes under årens lopp vid de
flesta äldre verken, och produktionens
sammansättning undergick en förändring, i det att
stång järnsutvalsningen förlorade i betydelse
och en artikel sådan som valstråd begynte
spela en viktig roll på produktionsprogrammet.
Produkter sådana som rör, räls och plåt ha
icke framställts vid de här skildrade
valsverken. Då införseln av dessa och andra
järn-och stålvaror varit mycket stor samt den
inhemska andelen i martinverkens
råvaruförsörjning relativt blygsam, kan man konstatera, att
den inhemska råvarans andel i
behovstäckningen i järn- och stålbranschen ända till
nuvarande tid i Finland inskränkt sig till några
få procent. Självförsörjningsprocenten har
intill 1938 på grund av den starkt ökade
konsumtionen närmast varit sjunkande.
En märklig förändring har emellertid nyligen
inträtt. Vid Outokumpu av staten ägda
koppargruva i östra Finland, bearbetad sedan 1913
men först från 1928 i större skala, utvinnas
nuförtiden århgen 350 000 ton malm,
innehållande 4 % koppar, 26 % järn, 25 % svavel samt
mindre mängder silver, guld, kobolt m. m.;
malmkroppen uppskattas till 20 mill. ton.
Ur-sprrmgligen var driften nästan helt inriktad på
utnyttjande av malmens koppar, men sedan
ett halvt årtionde tillbaka tillvaratagas även
övriga beståndsdelar. Produktionsprocessen
har i samband härmed omlagts, så att malmen
finmales för att genom flotation uppdelas i
kopparkoncentrat och svavelkoncentrat. Det
sistnämnda avyttras till den inhemska
cellulosaindustrien och statens svavelsyrefabrik, vid
vilka svavlet utvinnes genom röstning. De
efter röstningen kvarblivande kisbränderna
innehålla 58—59 % järn och ha blivit
underlaget för en ny och för finländska förhållanden
stor järnindustri, bedriven av det privatägda
Oy. Vuoksenniska a.-b. i ett vid Imatra åren
1935—37 uppfört järnverk. Ur de stoftfina
kisbränderna framställas vid järnverkets
kemiska fabrik 90 000 ton 60-procentig
purpurmalm om året. I det utbyggnadsstadium, i
vilket järnverket befann sig 1938, utnyttjade det
40 000 ton av malmen, medan resten
exporterades. Malmen briketteras före förhyttningen
och undergår därpå smältning i en elektrisk
masugn, som med sin dygnskapacitet av 90—100
ton tackjärn är världens största. Det
framställda tackjärnet är en produkt, vilken i
kvalitet tävlar med det i vanlig träkolshytta
framställda.
Av den hittillsvarande
tackjärnsproduktionen vid Imatra järnverk, 25 000 ton, har en
del exporterats, medan en del på platsen
förädlas till stål. Stålproduktionen, inledd 1938,
har tills vidare skett i en elektrougn med en
kapacitet av 40 000 ton råstål per år, men i
mitten av 1939 tages en andra ugn i bruk,
och årsproduktionen kan då uppbringas till
80 000 ton. Det till anläggningen hörande
valsverket utbyggdes från början med tanke på
stålproduktionens utvidgning; år 1938 var ej
fullt en tredjedel av kapaciteten utnyttjad.
Den första stora valsprodukten vid
Imatra-verket har varit räls för finländska stats
järnvägarnas behov. Rälsleveranserna inleddes i
början av år 1938, och rälsen har visat sig
fylla höga anspråk. Finland har tack vare
denna nyhet på stålproduktionens område
blivit oberoende av rälstillförsel utifrån. I
samband med ståltillverkningens utvidgning skola
nya produkter upptagas på
valsningsprogram-met, varigenom landets självförsörjning inom
stålbranschen avsevärt ökas. Tillkomsten av
Oy. Vuoksenniska a.-b:s järnverk, det enda
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
