Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 3. Mars 1939 - Sparlösastenen i ny tolkning. Åsyftar runristningen en hövdingatragedi? av Hugo Jungner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPARLÖSASTENEN
Namnlikheten — Alrik, Erik, Dag på bägge
ställena —■ samt, enligt här givna
översättningsförslag, omnämnandet av striden mellan Alrik
och Erik och talet om »segerhästar» synas göra
den meningen ofrånkomlig, att berättelser om
västgötska hövdingar eller kungar av Tjodolf
förts över till det mera berömda Uppsala och
där infogats i kungalängden. Vissa Ynglingar
höra ju säkert samman med Uppland (Ottar
samt de i Gamla Uppsala stora högar vilande;
se Birger Nermans undersöloiingar samt Sune
Lindqvist, »Uppsala högar och Ottarshögen»).
Problemet huruvida Sparlösastenens män
verkligen höra till samma ätt och vilken ställning,
vilket »rike» de haft bli frågor för framtida
forskning.
Det finnes ett särskilt skäl att anse
Sparlösa-ättens medlemmar som Fröjsättlingar liksom
Uppsalakonungarna: stenens bildornament.
Sparlösastenen är omerad på ett
uppseendeväckande rikt sätt. Första sidans
monumentala inskrift visas fram av en bärare i
adorant-ställning. På baksidan finns en inhuggen
ansiktsmask (blott hälften bevarad). Vänstra sidan
ger intryck av mörker och död. En väldig
uv-gestalt störtar på huvudet ned, dragande med
sig en fågel, som torde vara avsedd såsom
själaföraren till högre rymder. Det är lockande att
tro, att fiendernas död här symboliseras.
Draken (Nidhogg?) för dem till Hel. Den
återstående sidan har blott ornament. Den har en
ljus karaktär. Nederst se vi Öjuls på sin
»segerhäst» i livets rörliga vimmel, därovan finns
skeppet (Skidbladner?), som skall bära honom
till den gudomlige stamfaderns upptill
avbildade himlaboning med solmärket på dörren.
Det synes mycket sannolikt, att Sparlösaätten
hade Fröj till anfader liksom
Uppsalakonungarna, vilket i sin mån talar för att
Sparlösamän-nen verkligen hört till Uppsalaätten. I
Västergötland torde vid den tiden annars Odinskulten
ha varit på stark frammarsch.
Sparlösamonumentet är ett nytt vittnesbörd
Bild 4. Med uppmålade ristningar och ornament är
Sparlösastenen ett imponerande monument på den
lummiga kyrkogården.
om att Levenebygden varit en västgötsk
huvudbygd vid vikingatidens inträde. Bevisen för
traktens betydelse gå igen även långt senare.
Sparlösa är annex till Levene. I Long, ett annat
annex till samma socken, dog Birger Jarl. I den
trakten skrevs Västgötalagen, och från Levene
härstammade Sveriges första kristna
konungaätt (Stenkil; jfr uppgifterna om Håkan röde).
Sparlösastenen ger oss några glimtar från
denna avlägsna och dunkla fornvärld. Den
minner — för att tala med Åke Ekberg —
om det förgängliga och det bestående:
Jord äro åter sen tusende år
runornas mästares händer,
jord den öjuls, i skriften står,
jord äro Öjuls fränder. — —
Bort dö vi alla från fröjder och kval,
runan ej delar vårt öde.
Aldrig dör, säger Havamal,
domen över den döde.
Hugo Jungner.
203
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
