Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 5. Maj 1939 - Kriget i Kina. Händelseutvecklingen efter Nankings fall, av Eric Almquist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot Kai-feng, som stormades den 7 juni. De
kinesiska truppernas belägenhet började bli
kritisk. Efter de månadslånga striderna om
Lung-hai-järnvägen och efter den snabba
reträtten voro utsikterna små för de upprivna
kinesiska divisionerna att bjuda allvarligare
motstånd i den öppna och lättframkomliga
terrängen kring Cheng-chou. Då blev Huang-ho
deras räddning: den svämmade över sina
bräddar till följd av att fördämningarna förstördes.
Hur detta gick till är icke med säkerhet känt.
Båda parter skylla på varandra, samtidigt som
de skylla på en naturkatastrof. Oerhörda
vattenmassor vältrade fram genom Ho-nan,
An-hui och Kiang-su och bildade mellan de båda
motståndarna ett oöverkomligt hinder. Så
slutade striderna om Lung-hai-järnvägen, som
säkrade föreningen mellan den japanska armén
vid Huang-ho och den vid Yang-tsï-kiang.
Redan i början av operationerna mot
Lung-hai-järnvägen säkerställde japanerna
besittningen av provinsen Shan-si. I slutet av
februari togs Ping-yang, den sista kinesiska
stödjepunkten i provinsen. Försök att senare övergå
Huang-ho söder om Pu-chou avvisades av
kineserna.
Han-kou-operationen.
Till följd av Huang-hos översvämning
skiftades operationerna från densamma till
Yang-tsï-kiang, och den japanska offensivens nästa
stora mål blev Han-kou med städerna
Han-yang och Wu-chang.
Under skydd av lätta sjöstridskrafter, vilka
trängt fram längs Yang-tsï-kiang, landsattes
trupper den 11 juni öster om An-king; två
dagar senare besattes staden av japanerna.
Härifrån fortsatte framryckningen västerut dels
söder, dels norr om Yang-tsï-kiang med den
viktiga flodhamnen Kiu-kiang som närmaste
mål. Japanerna torde redan vid operationernas
början varit på det klara med att kineserna i
befästa ställningar skulle bjuda ett synnerligen
starkt motstånd samt att de genom ett system
av flodspärrar skulle söka förhindra de
japanska sjöstridskrafternas framträngande på floden.
Läget omkring den 20 juni var följande.
Kineserna försvarade hårdnackat
Lung-hai-järnvägen vid Pu-chou och Cheng-chou.
46 kinesiska divisioner (510 000 man) voro
grupperade till försvar i de på sina ställen
1 800 m höga Ta-pie-shan-bergen, en naturlig
försvarslinje.
Den kinesiska huvudställningen för
Han-kous försvar, i vilken grupperats 60 divisioner
(300 000 man), därav 5 irreguljära, stödde sin
vänstra flygel mot bergspartierna vid
Tsien-shan, gick därefter över Kiu-kiang och väster
om Po-yang-sjön till Tei-an — en front på
omkring 200 km. En stark, framskjuten
ställning befann sig i höjd med forten vid Ma-tang,
där Yang-tsï-kiang spärrats med minfält. En
bakre ställning var ordnad vid
Wu-süeh—Ma-tou, som försvarades av bl. a. kustartilleri.
Vid Nan-chang stod en synnerligen stark
reserv på icke mindre än 118 divisioner (750 000
man), därav 5 irreguljära, beredda att insättas
norrut. Omkring själva Han-kou höllos
ytterligare 13 divisioner (80 000 man), därav en
irreguljär, i reserv.
I trakten av Kanton befann sig
Kuang-tung-armén.
Den japanska grupperingen var följande.
Huvudarmén var grupperad på en front av 240
km mellan Yang-tsï-kiang och Huai-ho.
Mellan Tai-kang och Kai-feng stod
Lung-hai-armén, hejdad i sin framryckning av Huang-hos
översvämning. Norr om Huang-ho befann sig
Shan-si-armén. På japanernas vänstra flygel,
utan samband med de övriga arméerna, stod
en armégrupp söder och sydväst om Hang-chou
med mindre delar nordväst därom upp till
Yang-tsï-kiang.
För operationen mot Han-kou var
huvudarmén indelad i tre armégrupper sålunda:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
