Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte 6. Juni 1939 - Kroppslängd och levnadsstandard. Deras inbördes sammanhang i statistisk belysning, av Bertil Lundman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KROPPSLÄNGDSÖKNING
på 1860- och 1880-talen, större under de båda
gynnsamma årtiondena närmast före
världskriget. Efter världskriget har framför allt
Danmark sackat efter något, varom mera senare.
Svenne y
-I7Ö0
Diagram 2. Kroppslängdsökningen i detalj sedan
världskriget.
Då inskrivningsåldern i medeltal numera är
praktiskt taget lika, i Sverige 19 3 år sedan
1915, i Norge obetydligt över 20 år sedan 1918,
i Finland precis 20 år, sedan värnplikten
återinförts efter frihetskriget, i Danmark 20 ^U år
sedan 1917 (här bortses från mönstring av
enstaka äldre och yngre), är materialet på
diagram 2 ej reducerat till likåldrighet.
Här kan man nu närmare studera kurvornas
ojämnheter. Man ser tydligt, såsom dansken P.
Heiberg redan för åtskilliga år sedan påpekat,
att danskarna kraftigt reagerat för
näringsbristen under världskriget genom stagnerande
längdökning. Detsamma skedde även i Sverige,
medan Norge med sin lättare
livsmedelstillförsel knappast tycks ha påverkats. Under
efter-krigsåren har Danmark sackat efter, Norge
ökat som förut och Sverige åter visat starkare
stegring. Under den stora ekonomiska krisen
1930—32 stagnera alla tre länderna för att
under den följande högkonjunkturen åter sätta
in med en våldsam, aldrig förut uppnådd
stegring. I Sverige stiger medellängden med en hel
cm bara på de tre åren 1935—38, i Danmark på
de fyra åren 1933—37. Norge ökar 7 mm under
treårsperioden 1933—36; senare material
saknas.
På hundra år har alltså kroppslängden hos
likåldrig beväring i Sverige ökats 8—9 cm och
i grannländerna föga mindre. Trots de
ovannämnda smärre osäkerhetsmomenten är ju som
sagt parallellismen mellan de olika nordiska
länderna i stort sett påfallande.
Det för gemene man rätt självklara
sammanhanget mellan kroppslängd och
näringsförhållanden under uppväxtåren står märkligt nog
fullt klart blott för den norska (Schreiner) och
danska (Heiberg) vetenskapen, ej för den
svenska, om man undantager främst G.
Backman. Såväl Hultkrantz som flera andra svenska
forskare anse däremot orsakerna övervägande
ligga i genetiska förhållanden, även om de
naturligtvis ingalunda helt förneka
näringsförbättringens inflytande. Deras resonemang är
ungefär följande: det är ju allmänt känt, att
levande varelser genom inavel i genomsnitt
vanligen (ej alltid, enstaka undantag finnas,
men de intressera oss ej här) bli mindre och
svagare, genom »uppfriskning» med främmande
blod (»heterosis») större och starkare^. I och
med den genom inaveln i avlägsna bygder mer
eller mindre försvagade bondebefolkningens
omflyttning och därav följande blandning med
folk från olika orter skulle nu det svenska
folket åter kunna uppnå sin högsta möjliga storlek.
Man påpekar ock, att kroppslängden i Sverige
börjat ökas samtidigt som yrkesfriheten införts,
något som naturligtvis direkt och indirekt
genom ekonomiskt uppsving gynnat
folkblandningen. Men å andra sidan gav dock detta
uppsving ungdomen den rikligare näring, som
framkallade kroppslängdsökningen. I sin något
1 Detta torde i förbigående sagt knappast bero på
några ännu dunkla allmänt fysiologiska förhållanden
utan rätt och slätt vara en följd av att en del recessiva
svaghetsgener under inavel ju lättare kunna »mendia
ut», under det att vid blandning deras dominanta, ofta
normala alleler alltmer fördelas och alltså
fenoty-piskt undertrycka de förra.
374
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
