Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Vid Engelbrekts graf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
NILS B0.-S0N STUüE.
där först fru Bengta och sedan den gröne riddaren vikit af,
och påskyndade sina steg, då han här tycktes förlora båda
ur sikte. Slutligen stannade han, och i hans ögon uttalade
sig ett motsatt beslut till det, som dittills ledt hans steg.
Det fromma allvaret, som försvunnit under det han
var.upptagen med tanken att utforska de båda hemlighetsfulla, intog
åter herraväldet öfver hans anlete. På kort afstånd såg han
kyrkogårdsmuren, och han begaf sig med dröjande steg i
riktning mot den tysta helgedomen.
Liksom för att samla sina tankar och bereda sig till det
möte, som biskop Tomas här stämt med honom, stannade han
i själfva kyrkogårdsporten och gjorde andäktigt korstecknet.
Inne på kyrkogården under de höga trädens lummiga kronor
var det lika stark skymning som i klostergången, och vinden,
som for fram mellan trädens blad, susade liksom en andes
mäktiga vingslag. Allt bidrog att stämma sinnet högtidligt
och framkalla höga och stora tankar, ännu mer hos den,
hvars mål var den store Engelbrekts graf. Lifligt kände
Nils Bosson i denna stund, att det var ett heligt rum han
beträdde. Tidens vidskeplighet förlänade äfven de dödas
hvilo-stad en större makt öfver människosinnet, än hvad som
fallet är i våra dagar. Därför kunde man vid en så sen
timme på dygnet vara viss om att icke störas af obehöriga
vittnen, om hjärtats kraf lockade till ett besök på en sådan
plats.
Men därför voro också kyrkogårdens skuggor goda
bundsförvanter till dem, hvilka behöfde undandraga sig
offentligheten för att tala ett ord i förtroende. Och för detta
ändamål tycktes Örebro kyrkogård vara afsedd denna afton.
Just som Nils Bosson satte foten på trappan till
kyrkodörren, hörde han något på sidan om sig rösterna af tvenne
samtalande. Sannolikt hade samtalet redan varat en stund
och kommit till en punkt, där tonen liksom behöfde
förstärkas för att ge mera vikt åt orden. Han hörde tydligt
följande yttras:
»Så visst som jag lefver, du skall hafva denna klenod,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
