Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Sjöröfvarens dotter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
NILS BOSSON STURE.
»Nå, Gud nåde mig gamla skrälle», hördes då en röst
tätt bakom honom, under det att ett par händer
samman-slogos, »står han icke där, lille herr Nils, lifslefvande . . . lille,
säger jag . . . han är ju vuxen till en riddare så båld . . .v
Nils vände sig om, och ett mildt leende krusade hans
läpp, när han såg framför sig en gammal gråhårig tjänarinna
i huset, som stod med förklädet tryckt mot ögonen och
snyftade högt...»
»Guds fred, Helga mor», sade han och gick fram emot
den gamla och slöt henne i sina armar, »jag menar I ären
glad att se mig åter . . . och du skall nu säga mig ett
sanningens ord om det, som mig gärna lyster att veta.»
Han drog gumman in i fönstersmygen och bad henne
säga allt, hvad hon hade sig bekant om fru Bengta. Den
gamla kunde dock icke lämna honom andra upplysningar, än
dem han redan erhållit af brodern, men hennes slutord voro
af helt annat innehåll än hvad den saktmodige Svantes hade
varit.
»Det säger jag eder, Nils, så gammal jag är», yttrade
hon, »kunnen I skaffa fru Bengta ur eder moders hus, så
gören I en gärning, som I aldrig i evighet skolen ångra.»
»Det är ock min tanke, Helga, och jag vill det väl
försöka», genmälde Nils.
»Skall det för någon lyckas, så skall det väl vara just lian,
Nils. . . Guds moder, I ären ju gamle riddar Sven upp i
dagen!»
»Men säg mig nu ock, moder Helga, hvem är den
mannen med hvita manteln, som for med bud till mig från min
moder?»
»Mannen med hvita kappan . . . hm, hvem han är»,
vidtog den gamla och hostade, »ja ibland har det synts mig,
som om jag känt igen honom . . . men hvem lian så är, Nils,
så växer det rosor i hans fjät . . . ja gör det så!»
Den gamla knyckte till med hufvudet, och ett par tårar
glimmade i hennes trofasta ögon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
