Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
K KÄMAKS VEN NEUNA.
45
»Hm ... de äro kloke och försiktige män och skola nog
komma att hålla med konungen, om de hafva någon att frukta
här hemma, och slå icke alla märken fel, så hafva de en
sådan i den rike marsken . . . jag menar, att herr Karl icke
skall infinna sig här på mötet, utan sysslar där uppe i riket
för herr Erik Pukes skull . .
»Därutinnan hafven i nog rätt . . . marsken drog till
Fågelvik, då jag lämnade Söderköping, och begaf sig sannolikt
därifrån till Nyköping. Men till Fågelvik hade han med sig
sin farbroder, gamle herr Karl Tordsson, samt tvenne af
dennes barn, unge herr Törd och lilla jungfru Brita ... de äro
ock här i Kalmar med gamle herr Karl. Nu var ock unge
Nils Bosson med bland marskens småsvenner . . . Hm, det var
en hugnad för ett gammalt hjärta att se honom, hm . . .»
Den andre krämarsvennen hade tydligen redan uppgifvit
sin uttalade tanke, att en af de båda vore nog här på platsen,
och hans öga hvilade på det nyss ankrade skeppet, hvars
segel refvades, medan en båt utsattes från fartygets långsida.
Därunder lyssnade han till den blåkläddes berättelse.
»Jag red något före dem», fortsatte denne, »och höll just
i en skogsbacke för att rasta vid middagen, då de kommo.
Gamle herr Karls husfru Cecilia och hennes dotter — hon är
ännu bara barnet, jag vill våga mycket, om hon är mer än
tio år — de åkte i en karm, som fot för fot körde uppför
backen, herrarne kommo efteråt med svennerna; det var ock
ett par unga utländska herrar med, hvilka sladdrade med fru
Cecilia och krusade för lilla jungfru Brita, kan tänka, som
dock hade sina ögon åt helt annat håll, och I skullen hafva
sett henne, då Nils Bosson kom framridande till vagnen och
lämnade henne en handfull blommor, hur glad hon blef. . .
det stack riktigt till i mig, gamle man, men jag tyckte det
var en Guds ängel. . .»
»Tiden är oss dyrbar, och jag förstår dig fullkomligt»,
afbröt den brune, »äfven om du icke talar, som om du hade
fyratio år mindre på nacken, Birger!»
»Se nu», återtog Birger leende och utan att mycket låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
