Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Krämarsvennerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
NJLS BOSSON STURE.
De öfriga sågo väl med någon förvåning både på svennen
och den medgörlige drotsen, men saken måste dock nu hafva
sin gång.
»I hafven således fått eder önskan uppfylld?» sporde
drotsen och vände sig till herr Bengt.
»Yår nådige herre, konungen, sade mig i dag», genmälde
riddar Bengt, »att han skulle lämna Kalmar slott åt mig och
min broder, herr Bo!»
»Kalmar slott!» utropade biskopen, på hvilken denna
underrättelse gjorde ett så angenämt intryck, att ban glömde
sin ovilja för herrarne, hvilka träffats af den kungliga nåden.
»Så vare Gud och S:t Erik lofvade, vår nådige herre,
konungen, vill då gifva ett fullgodt bevis på, att han på fullt
allvar vill hålla den förening, som nu om ett par dagar, vill
Gud, skall beseglas mellan honom och Sveriges rike!»
»Det synes han på fullt allvar vilja», sade riddar Bengt,
»och då jag har eder, herr Krister, att tacka för detta, så har
jag sökt göra mitt för att. . . för att visa eder, huru mycket
freden ligger äfven mig om hjärtat . . . Jag har min brorson
med mig . . . Han har följt mig från konungen, af hvilken
ban fått löfte att på konungens eget fartyg få göra
öfver-resan till Gotland . . .»
»Hm . . . det var ju en god sak . . . hm», hostade drotsen,
»du har god lycka med dig, ungersven!»
Hade drotsen märkt, huru krämarsvennens lurande blick
från papperet flög öfver till honom, skulle han fått en egen
tanke om hans nit såsom köpman. Nu märkte han det icke,
men märkte i stället, huru riddar Bengt på ett eget sätt
blinkade med ögonen, under det han tillade:
»Och emedan min unge frände vet, att ban har edert
inflytande, herr Krister, edert och edra fränders i Danmark, att
tacka för denna konungens ynnest, så har han gärna följt mig
hit att själf tacka för denna eder välvilja!»
Drotsen nickade helt vänligt åt ynglingen och sade
fullkomligt obesvärad och mera liksom för att hafva något att
säga, än för att därpå erhålla något svar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
