Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
NILS BOSSON STUBE.
skuldror, lämnande endast ansiktet bart, röjde ban till gång
och åtbörder en viss likhet med den skrattande riddaren.
Han gick hastigt öfver platsen framför slottet och försvann
i samma hörn, där den blå visat sig. Nils kunde ej annat
än le för sig själf, när han tänkte på, huru lätt man kunde
låta bedraga sig af utseendet.
Yid middagen infann han sig själf hos Brodde i tornet.
Ingen hade varit där, och Nils aflägsnade sig åter och intog
sin plats vid slottet. Men på kvällen, när han infann sig i
tornet för att aflösa Brodde, fick han till sin förundran höra,
att någon hade varit där, och att denne någon hade varit
klädd som en krämarsven från Lübeck i blå långrock. Utan
att afbida någon fråga, berättade Brodde utförligt om
blårockens besök.
»Han ville gå dit upp», sade han, »men då jag sade:
stopp, så drog han på munnen åt mig och blef stående och
frågade: hvarför icke? . . . och då sade jag, att någon hade
förbjudit det, och att det icke fick ske, sade jag. Har denne
någon varit där uppe själf i dag? frågade han åter och säg
belåten ut, då jag svarade ja, och så frågade han ytterligare,
om någon annan hade varit där sedan, men då jag sade
honom, att det icke kunde ske, så länge jag var där, så drog
ban åter på munnen och gick sin väg igen . . . Det var ingen
af dem, som voro här i går kväll, det var det icke.»
»Det är godt», genmälde Nils, »nu skall jag intaga din
plats, och du kan gå hem!»
Brodde gick, och Nils hörde ljudet af hans steg blifva
allt mattare, då de plötsligt liksom stannade, tilltogo igen i
styrka och hastighet, tills de åter tydligen förde honom upp
i tornet. Snart såg han också det trofasta ansiktet skymta
i dörren.
»Herre, herre», hviskade han med andan i halsen, »den
ene af de två lurar där nere!»
»Den ene af de två . . . du talar otydligt, Brodde . . .
hvem skulle lura på mig . . . har jag icke själf nyss gått gatan
fram ?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
