Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SILFVERIIÄTTAN.
99
Han befann sig i ett tillstånd midt emellan dröm och
vaka. Men han väcktes till full besinning af en dörr som
stängdes. Han satt på golfvet med ryggen stödd mot väggen
midt emot dörren, strax vid stegen, som ledde upp till den
öfre omgången. Han lutade fram sitt hufvud och lyssnade.
Steg hördes där inifrån, de kommo trappan uppför, och ett
matt skimmer af ljus tilltog i styrka, i samma mån som
stegen kommo närmare.
Plötsligen syntes en mörk skugga i dörren, och en arm
bakom densamma upplyste rummet med en lykta.
Nils sprang upp och spände ögonen i den mörka
skepnaden, hvars anletsdrag han icke kunde urskilja, emedan
ljusskenet föll bakifrån detsamma. Men däremot såg han bakom
detta ett ansikte, som utöfvade på honom en förlamande
inverkan. Så plötsligt uppenbarade sig dragen i detta ansikte,
och så tydligt urskiljde han dem.
»Hvad viljen I här?» utstötte hans läppar så godt som
på egen hand, och ban hade knappt uttalat frågan, förrän
den mörka skuggan kastade sig öfver honom och med en
styrka och en tyngd, som var öfverlägsen hans, slog honom
till golfvet.
Några ögonblick därefter var han hårdt bunden både till
händer och fötter och lagd med ansiktet mot golfvet.
Utan att något ord växlades, hörde ban därpå de två
skepnaderna gå uppför stegen, och det blef mörk 11 omkring
honom. Där uppe i öfre omgången hörde han efter en stund
ett gnisslande, liksom om en sten tagits ut ur muren, och
omedelbart därpå ett utrop, som antydde den högsta glädje.
»Nu vill jag se», utropade samma stämma i samma
andedrag, och han kände tydligt igen henne, »nu vill jag se, hvem
som kan stå min Erik i vägen, om han så skulle ställa sin
väg till S:t Eriks krona!»
Därefter skymtade åter ljusskenet fram, och stegen hördes
knarra under de nedstigandes fötter. De stannade nere vid
hans sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
