Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
NILS BOSSON STUBE.
»Ja, ja, stolts jungfru», utbrast Erik högtidligt ocli höjde
sin hand, »det är min brinnande bön till Guds moder och
S:t Erik konung, och de skola föra min bön inför den
allsmäktiges tron, det är mitt vissa hopp!»
Men Karin fattade den utsträckta handen och slöt den i
bägge sina, och en flamma af outsäglig fröjd tändes i hennes
sköna ögon. Hon var en sannskyldig fridsjungfru, där hon
stod, och oemotståndlig. Som Hagbard, sedan han i
hjälte-vrede slitit sönder de hårdaste fjättrar af järn, lät binda sig
med ett hårstrå af sin älskade Signes lockar, så bands Erik
Puke, den häftige, otämjelige mannen, af stolts Karins blickar
och ord.
En hög, ridderlig gestalt visade sig i samma ögonblick
på tröskeln till ytterdörren. Det var marsken, och hans öga
fästes på herr Erik och skön Karin, och en plötslig rodnad
färgade hans vackra anletsdrag, när han såg, huru eldigt
jungfrun fattade herr Eriks hand. Ingendera af de
samtalande märkte honom, och för ögonblicket befann sig icke
heller någon annan i salen, som kunnat väcka värdens
uppmärksamhet på hans mest betydande gäst. Kanske hade det
dock varit för den senare mindre kärt, ty han tycktes vilja
med blicken uppsuga hvarje det minsta anletsdrag och med
örat uppfånga hvarje det minsta ord från de läppar, hvilka
fortforo att tala.
»I hafven ett uppriktigt och trofast hjärta, herr Erik»,
sade Karin, »viljen I lofva mig, att innan I fatten det beslut,
som för eder är viktigast, höra mitt råd och icke göra som
eder falk gjorde i drömmen . . . viljen I lofva mig det på edert
ord som riddare!»
»I hafven min hand därpå», genmälde Erik eldigt, »och
till yttermera visso, se här», han fattade hastigt en ring, som
ban lämnade Karin, »se här, om I skullen någon gång tycka,
att jag glömt mitt löfte, så skicka mig denna ring, och jag
tager ej ett steg, förrän jag samtalat med eder.. . det lofvar
jag som en kristelig riddare vid allt som är mig heligt och
dyrbart.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
