Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK PUKES GÄSTABUD.
113
Nu steg marsken fram, och ännu medan han gick öfver
golfvet fram emot Erik, som höfviskt skyndade till hans möte,
hvilade blicken på Karin, som stod där ett ögonblick först
blossande röd och sedan så hvit som en lilja.
»Yaren mig redeligt välkommen», utropade Erik, i det
han fattade marskens hand, »jag väntade knappt, att I skullen
infinna eder på mitt gästabud.»
»Viktiga ärenden», svarade marsken undvikande och
hälsade med kall höflighet på Karin, som å sin sida upptog hans
hälsning med sitt vanliga glada leende, ehuru visserligen ett
skarpare öga, såsom måhända marskens i detta ögonblick,
skulle hafva funnit hennes hållning något stel och till och
med kall.
Erik var själfva vänligheten och glädjen. Yare sig nu,
att det var en följd af samtalet med den sköna Karin och
den visshet, som han trodde sig hafva fått i afseende på
hennes känslor för sig, eller att han var nog mäktig öfver sig
själf att i detta ögonblick behärska sig, hvarvid väl stundens
glada stämning i allmänhet blef honom till en god hjälp,
nog af, han visade sig mot marsken verkligen förekommande,
och hans naturliga öppenhet gjorde hans vänlighet
oemotståndlig, ja rent af fängslande.
Marsken, som vid alla tillfällen var "fullkomligt herre
öfver sig, var icke känslolös för denna sin värds vänlighet,
och han tycktes helt och hållet hafva glömt det obehagliga
intryck, som åsynen af Erik och Karin gjort på honom vid
hans första inträde, hvad än det nu var hos den sistnämnda,
som kunde komma hans blick att mulna och framkalla den
häftiga färgskiftningen på hennes kind.
Flera af de andra gästerna samlades snart åter i salen,
när de fingo höra, att marsken var kommen, och de hjälpte
värden att hålla honom sällskap, medan han satte sig till
bords, sedan svennerna skyndsamt åter inburit maten och
fyllt vin i de stora silfverbägarna på bordet. Ett gladt och
lifvande samtal var snart i gång, och allt emellanåt så drack
Erik marsken till.
Guldlialsbandet. 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
