Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
NILS BOSSON STUBE.
»Det är mig hjärteligen kärt», sade slutligen marsken
och såg med blida ögon på Erik, »att så vänligt dricka en
bägare vin vid edert bord, herr Erik, det var icke så länge
sedan, så väntade jag mig helt annat af eder!»
»Fjärran tänkte ock jag den stund vara», genmälde Erik,
»då vi skulle dricka vännebägare tillsammans. Men när jag
rätt tänker uppå, huru viktigt det är, att svenske män hålla
tillsammans, så liar jag låtit det gamla onda fara och vill
hafva det platt förgätet som en aftalad sak.»
»Därutinnan hafven I rätt... tiderna kräfva samlad kraft,
och hålla vi tillsammans, så skall intet främmande godtycke
regera Sveriges land och folk, och för den saken vill jag
tömma denna bägare i botten!»
De båda herrarna klingade med hvarandra, men några
ord, som yttrades på sidan om bordet helt nära, förmådde
dem båda att se upp. Där stod en hög riddare i mörkblå
sammetskappa och samtalade med en andlig man, hvars
utseende påminde om studerkammarens undangömda flit.
Riddarens anletsdrag voro stränga, nästan dystra, men det var
omöjligt att säga, om de yttrade orden blifvit sagda för de
drickande herrarnas skull, eller om det blott var en följd af
samtalets gång, att de blifvit mera betonade.
»Ständigt å glödheta stigar gånge de, som äga ulfvens
listiga hug», hade riddaren yttrat, men tycktes ifrigt lyssna
till den lärde prästens rättelse och förklaring, så att både
marsken och Erik tydligt hörde, huru riddaren borde hafva
sagt, emedan det stod så och så i den gamla sång, hvilken
tycktes med de uttalade orden hafva åsyftats.
»Aldrig visste jag, att I, Broder Svensson», sade Erik
skrattande, »voren så hemmastadd i klerkdom!»
»Djupa sanningar innehållas i de gamla sångerna»,
svarade Broder Svensson, »och jag önskade, att äfven I, Erik,
kände en och annan af dem. Det heter på ett annat ställe
i samma, sång: tro ej ovännens fagra...»
»Nej, nej, stränge riddare», hostade prästen och bugade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
