Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
147 -
»Brita, Brita ... är du här?»
Men ingen Brita svarade, och i stället för henne skred
munkens svarta skepnad sakta fram mot dörren. Den ropande
uppgaf ett skri af förskräckelse och skyndade ut, och kort
därefter stod äfven drotsen under trädens skugga utanför det
lilla kapellet. Här såg han tydligt de utanför i månljuset
väntande, hvilka synbarligen sökte någon. Det var jungfru
Karin Karlsdotter och den gamle skolmästaren.
Drotsen aflägsnade sig helt tyst ät motsatt håll och
lämnade icke lundens skugga, förrän han kommit på kapellets
andra sida. Men därför undgick han också att se, hvad som
för honom otvifvelaktigt varit af största vikt, nämligen en
liten flicka, hvilken sprang ut ur kapellet och snart upphann
skolmästaren och Karin. Det var Brita Karlsdotter, som
fullföljt sitt beslut att besöka Alla Själars kapell, eller som
hon kallade det, Engelbrektskapellet. Karin hade icke velat
följa henne dit in, utan föredragit att afhöra skolmästarens
berättelse om S:t Ragnhild, konung Inges drottning, och
legenden om henne, och skolmästaren hade fört henne bort frän
det närvarande och tändt en underbar styrka i hennes själ
genom sin enkla och flärdfria berättelse om helgonets öden.
Först när flen var slut, kom hon att tänka pa Brita och sprang
in i kapellet, men vek förskräckt tillbaka för munkskepnaden,
i hvilken hennes inbillning nödvändigt ville se densamme
munken, som under eftermiddagen sä uppmärksamt betraktat
henne. Hon hade ännu ej hunnit hämta sig från sin
bestörtning, då Brita stod vid hennes sida.
Men Brita var ännu mera förstämd. Hon ville icke säga
ett ord, och gråten satt henne i halsen. Hon gaf sig ingen
ro, förrän Karin och •skolmästaren lofvat föra henne till sin
frände marsken. Denne var dock ej att finna.
Brita somnade tröstlös om kvällen. Hvad hon hade hört,
var för mycket för hennes oerfarna, fromma barnahjärta.
Mörka skepnader sag hon i drömmen jaga en riddare, som
bar Broder Svenssons mörkblå mantel. Hon tyckte sig se
Engelbrekt i ett aflägset fjärran räcka handen mot den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
