Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148.
NILS BOSSON STURE.
följde riddaren, hvilken ater aldrig kunde hinna dit. Om
morgonen, när hon vaknade, var Broder Svensson hennes
första tanke, och den andra var hennes frände, Karl
Knutsson. Nu borde hon kunna fa träffa honom och tala om för
honom, hvilken redlig riddare Broder Svensson var. Men
icke heller denna dag stod marsken att finna.
Han hade tidigt pà morgonen med sina svenner ridit ut
till Djursnäs, och ban skulle sannolikt ej återvända förrän
dagen därpå.
Den sluge drotsen fann lätt, att ban hade intet att vänta
för uppnåendet af sina planer hos sådana män som Broder
Svensson och Erik Puke. Sådana män som dessa voro honom
till och med mera till skada än gagn. äfven om ban lyckades
göra dem till sina män. De planer, ban uppgjort för att
försäkra sig om högsta makten, måste därför framdrifvas pa en
belt annan väg, och dennas utstakande sysselsatte honom,
under det han red fram utefter vägen till Djursnäs. Att
emellertid hans bat nu i förstone vände sig mot just dessa
män, allmogens älsklingar, faller alldeles af sig själft, helst
som lian ansåg denna allmoge farlig för sig genom dem.
Pa det sammanträde, som där ägde rum följande dagen,
uppträdde lian med sin vanliga lugna hållning, synbarligen
njutande af det företräde, som hans ålder och hans
silfver-hvita har skänkte honom, och som ingen af de närvarande
förvägrade honom, de danska och deras vänner, emedan de i
honom sågo medlet för vinnandet af sina syften, Karl
Knutsson af klokhet. För denne, som till och med bättre än drotsen
kände ställningen för ögonblicket och den stora fara, som
hotade fran allmogens sida, om genom något öfveriladt steg
dess män stöttes för hufvudet, föll det sig lätt nog att böja
sig undan tills vidare för en fara, som i själfva verket var
ringare, nämligen den, som bildades af drotsen själf och de
öfriga danskvännerna. När därför drotsen kom fram med det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
