Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
149 -
beslut, som han och de öfriga herrarne fattat innan Karls
ankomst, att kalmardagtingan skulle äga bestånd, ehvad
konungen lefde eller var död, och att så väl han själf som
marsken skulle förnya sin hyllning till konungen och sedan
å konungens vägnar mottaga hyllning af de öfriga herrarne,
sä gick han in därpå, ehuru han väl insåg hvad som därmed
åsyftades.
Genom denna åtgärd tillintetgjordes nämligen hans val
till rikshöfvitsman, hvilket hade försiggått under drotsens
frånvaro i Finland och af naturliga skäl af honom icke gärna
kunde godkännas, då det ställde honom, den främste
ämbetsmannen i riket under marsken. Men något heslut härom
fattades icke, utan marsken kunde lika väl därefter som förut
göra detta sitt rikshöfvitsmannaskap gällande, och därför
uppträdde han icke med några onödiga svårigheter mot drotsen.
Den dagen slutade således i allo till drotsens belåtenhet,
och han red helt förnöjd den följande in till Söderköping, där
fogdarna skulle öfverlämna sina län och slott. Detta
försiggick dock icke alldeles så, som drotsen hade önskat. Ty
marsken mottog dem alla på grund af sitt ämbete som marsk,
och han utförlänade dem äfven. Men slottslofven ställdes
till både marsken och drotsen, det vill säga, de herrar, som
tingo slotten i förläning, svuro dem länsed, att troget hålla
slotten riket till banda och återlämna dem till drots och marsk,
när de påkräfde det, och, om den ene af desse dog, hälla dem
den andre till banda, samt efter bådas död till rådet eller
den höfvitsmän, rådet komme att utse.
Därigenom var nu äfven förebvggdt hvarje utländskt
inflytande, och marsken tyckte sig sålunda kunna vara säker
om bifall från allmogens sida, då det väl var att förutse, det
man icke kunde tillskrifva någon annan än honom denna
utgång. Måhända var det ock till följd däraf, som marsken
tilltrodde sig böra i afseende pä slottens förlänande gå dels
unionsvännerna till mötes, dels se sådana män till godo, på
hvilka ban med visshet kunde lita. Så fick gamle herr Hans
Kröpelin Abo slott och län, och herr Kils Stensson (Katt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
