Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I SÖDERKÖPING.
151 -
hunnit öppna sin mun, och han gjorde det med en sådan
kraft, att drotsen måste låta sin anklagelse falla, och hela
raden af Eriks hemliga ovänner måste bita tänderna
tillsammans om sitt hat och låta det tills vidare sjunka i djupet.
Detta var en väntjänst af marsken, hvars värde Erik
icke kunde förneka, och i första ögonblicket af sin
uppbrusande erkänsla glömde han den felslagna förhoppningen att
komma i besittning af något bland de lediga slottslänen. Men
detta var icke fallet med Broder Svensson. Han såg blott i
marskens uppträdande ett försök att binda såväl Erik som
honom själf och därmed allmogen vid sig, utan att behöfva
binda sig själf, hvilket hade skett genom att gifva dem
slottslän. Han saknade nu som alltid fullt förtroende från
marskens sida. Och han såg sina misstankar ytterligare
bekräftade i hvad som omedelbart därefter inträffade.
ISTu företogs nämligen herr Bengt Stenssons och herr
Magnus Bengtssons sak med anledning af Engelbrekts mord.
Äfven i detta mål uppträdde marsken, ehuru visserligen icke
med samma värma och samma styrka, som ban utvecklat för
Erik Puke; — men detta behöfdes icke heller, ty hade en
omröstning företagits, skulle ovillkorligen det ojämförligen
större antalet friat än fällt. Emellertid afdömdes icke deras
sak här, utan herr Bengt, hvilken ensam var närvarande,
hänsköt sin och sin sons sak under laga dom, och de blefvo
därför fridlysta, tills deras sak hunne lagligen pröfvas och
afgöras. Detta i förening med marskens uppträdande kort
förut och äfven minnet af den botgörande Magnus Bengtsson
vid Engelbrekts graf bestämde Erik Puke att äfven för sin
del tillsäga herr Bengt och hans son dag, d. v. s. lofva
dem frid.
Men Broder Svensson kunde icke längre styra sin vrede.
Just som herr Erik utsade sitt ord om frid för mördaren,
slog han häftigt med handen på sitt svärd och vände sig
tvärt om. Allas ögon vändes till den ändan af salen, där
han befann sig, och själfve Erik tog ett steg tillbaka, som
om klangen af vännens svärd med ens kommit honom att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
