- Project Runeberg -  Nils Bosson Sture. Historisk roman i tre samlingar / 1. Guldhalsbandet /
160

(1894) [MARC] [MARC] [MARC] Author: Carl Georg Starbäck With: Harald Wieselgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

100.

NILS BOSSON STURE.

och grät och bad, att man skulle dröja, tills hon fått tala
vid marsken.

Alla insågo gagnlösheten af hvarje uppehåll och
omöjligheten af att barnet skulle kunna utverka riddarens benådning,
och de önskade därför, att detta onödiga uppehåll måtte så
fort som möjligt öfvervinnas. Men riddaren lutade sig ned
och lyfte upp flickan på sin arm.

»Barn, barn», sade han med rörd stämma, »hvem har
skickat dig . . . detta är ingen syn för dina ögon.»

i-Guds moder har skickat mig», svarade flickan, »och det
skulle aldrig hafva kommit så långt, om jag fått tala vid
marsken i går.»

»Så anser du mig icke förtjäna slik död?» svarade
riddaren. N.

»Nej, nej ... I ären en tapper riddare och min frändes
redlige vän, jag vet det. . . jag hörde hvarje ord i kapellet . . .
I skolen lefva, riddare, och allt skall blifva godt igen. . .
O, dröjen blott, medan jag får tala vid min frände! Kämpa,
strid!... I kunnen nog hålla dessa svenner ifrån eder! Om
några ögonblick skall marskens befallning vara här!»

Riddaren log ett leende af vemod och kysste Britas panna,
i det han sakta satte henne ned på marken. Därpå tog han
fram under manteln sin gyllene ricldarkedja och hängde om
barnets hals samt lade handen pä hennes hufvud.

iGud välsigne dig, barn, och gifve dig den högsta lycka,
som kan falla på en dödligs lott. . . Men låt mig gå min
gång .. . själfve marsken kan härutinnan intet ändra . . . Och
när du blir vuxen en gång, gif då Broder Svenssons
riddar-kedja åt den, som du unnar bäst?»

Ännu en gång kysste han barnet, och hans ögon stodo
fulla af tårar. Därpå förde han henne till Nils Bosson,
vinkande med bortvändt ansikte, att han skulle föra henne
undan, och gick så med fasta steg fram till ringen, där den röde
svennen stod, som nu omfattade sitt svärd med båda händerna.

Brita så godt som flög uppför trapporna till marskens
boning–-— — -— — — — — — — — — — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 19:40:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nilsbosson/1/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free