Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162.
NILS BOSSON STURE.
»Hvad vet jag, fattige gamle man», svarade hofmästaren
med ett vemodigt leende. »Sina gärningar må hvarje
människa njuta . . . Jag har aldrig blifvit klok på de höga
herrarne . . . Minnes väl, huru de gjorde med den gode herren,
konung Magnus, och huru ban sedan for fram, den tyske
konung Albrekt, med alla sina tyska fränder, så att de höga
herrarne fingo skörda bittra frukter af sin sådd ... De handla
och vandia på annat sätt än menige man, och när de säga
ett, så mena de ett annat, och så synes fallet ock vara med
eder nu, herr Karl... I viljen icke riddarens död, men I
viljen icke heller försona eder med honom på ärligt vis, som
en man bör att göra . . .»
»Yore jag en enskild man, huru gärna skulle jag icke
följa ditt råd, gubbe!»
»Länge har jag lefvat, och mycket har jag sett, och vid
mången dödsbädd har jag stått och hört afskedslåten till detta
lifvet. . . veten I, herr Karl, hvilken erfarenhet jag samlat
från min långa vandring, sedan jag lagt ihop det ena med
det andra?»
Karl sade intet, han blott nickade åt trotjänaren att
fortsätta.
»Jo, så mycket har jag funnit, att vid lifvets slut
tänker icke den mäktige längre på sin makt, utan blott på det,
hvaruti han är lik hvarje man på Guds jord, på sin egen
skröplighet ... Då betyder för honom hans rikedom, hans
svenner, hans plats i riket och vid konungens hof, då
betyder allt detta intet, men väl det, som han gjort
liksom bakom all denna ståt. . . Alla de handlingar, alla de
tankar, som han gjort och tänkt som blott och bart
människa, dem minnes han då, och de ensamt, om de varit goda,
skänka då hans hjärta frid.»
»Riket. . . riket har dock väl något att betyda, medan
mannen lefver och förmår verka», yttrade marsken efter en
stund, hvarunder han oafbrutet stirrat på den flämtande lågan
i spiselelden, hvilken var i det närmaste utbrunnen.
Orden utöfvade intet inflytande på gubben, som tillade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
