Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
193
snabbt från sin öfverraskning och gick med from värdighet
emot de inträdande.
»Ve, ve», ropade han emot dem och höjde varnande sin
högra hand, »huru djärfvens I störa klostrets heliga frid . . .
Viken tillbaka, medan tid är . . . Tänken uppå det svåra straff,
som skall följa på denna kränkning af helgedomen.»
Bönderna läto sig dock icke bekomma. De sågo väl ett
ögonblick något tvehågsna ut, men en af dem, en helt ung,
men lång och reslig sven med ett par kloka, genomärliga
ögon, ehuru hans ansikte für öfrigt var ovanligt fult, steg
fram och yttrade, i det han üdmjukt bugade sig för munken:
»I kunnen nog hafva rätt i hvad I sägen, fromme fader,
I tagen blott fel på hvem som oskärar eder helgedom . . . Yi
bönder låta däremot icke bedraga oss . . . Yi mena, att det är
ban där, mandråparen och menedaren, dalfogden Jösse
Eriksson, som ohelgar edert kloster, och vi skola befria det från
denna syndafläck bland människor . . .»
Han gick med dessa ord, utan att akta på munken, fram
till Jösse Eriksson, som ban fattade i läderbältet omkring
lifvet och drog fram inför munken.
»Se på mig, fogde», ropade han, darrande af vrede, »se
på mig, det är icke mer än tvenne år sedan du red så
myndig i Dalarna och lät min fader hungra till döds, fastsmidd
vid muren i Borganäs’ slottstorn, medan min moder spändes
för det tunga lasset . . . minnes du ridten med grefve Hans
till Hedemora, då de arma kvinnorna midt för dina tigon
räddades af Herman Berman . . . Jag är den ihjälhungrades son
och är Herman Bermans sven . . . När jag omfamnade min
fäders multnade lik i det mörka tornet, så svor jag en ed
att öfverlämna dig åt domen . . . Nu har jag gjort det ... I
hafven så ofta dömt och pinat bönder, fogde, nu är ordningen
kommen till dem.»
Tårarna kommo svennen i ögonen, när han tänkte på
sin olycklige fader, och han föll på knä för konfessorn.
»Frukta icke för mig, fromme fäder», sade han, »jag är
redo att lida det straff, som vederbör för hvad jag nu gjort
Gulcllialsbandet, 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
