Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BKUD OCH BRUDGUM.
205
i det han fortsatte: »underligt synes mig dock detta möte och
föga likt en friarfärd. Jag kommer på eder faders hud att
trolofva mig med eder, och jag finner eder i dödens gap under
den rasande bondens yxa . . . ! Tänken icke därpå, Karin . . .
nu är det allt öfver, och jag skall leka en lek med bönderna,
att de skola mig icke lätt glömma . . .»
Det var en stund af förfärliga kval för den arma flickan.
Riddaren hade räddat hennes lif, men räddat det för ett öde,
som hon velat undfly och som syntes henne grymmare än
döden. Och ju varmare blicken brann i räddarens öga, desto
strängare sammansnördes den räddades hjärta. Slutligen
sammanknäppte hon krampaktigt sina händer och brast i en
våldsam gråt.
Erik såg förundrad på henne, men tog alltsammans till
en början såsom en följd af den dödsfara, hvari jungfrun
sväfvat, tills slutligen en blick, som Karin fäste på honom,
en blick full af räddhåga och förtviflan, lät honom ana, att
hennes räddning undan döden icke skänkte henne den glädje,
som lian kunnat vänta. I sådana ögonblick af glödande lidelse,
af häftig smärta lika väl som af häftig fröjd, då bela
människans väsen är liksom sammanträngt i ett mål, är det, som
om ande meddelade sig med ande omedelbart, utan att
begagna sig af ord såsom medel för tankeutbytet, vare sig att
språket saknar sådana, eller att de icke behöfvas. I ett
ögonblick växlade därför blicken i Eriks anlete uttryck.
»Det liknar sig här till», sade ban till hälften frågande,
»som om jag icke skulle komma som en brudgum till sin
brud, utan som om jag skulle fortsätta bödelns verk där ute
. . .1 hafven icke en blick af kärlek för mig, Karin?»
»Jo, jo . .. herr Erik», tog ändtligen Karin till ordet,
ehuru med ansträngning, »väl hyser jag kärlek för eder, men
icke så, som I menen eller som min stränge fader vill. . .
Hade jag haft ännu en broder, så tycker jag, att jag skulle
hafva älskat honom så, som jag älskar eder!»
»Karin, Karin . . . hvad sägen I mig!» utropade Erik och
slog sig med handen för pannan, knappast i stånd att kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
