Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206.
NILS BOSSON STURE.
hejda utbrottet af den första sinnesuppbrusningen, när han
af Karins egen mun fick höra sin dystra aning bekräftad.
»Yredgens ej på mig, herr Erik», fortsatte Karin och såg
på honom mellan tårar, »för sitt hjärta råder ingen, och mitt
har långt för detta tillhört en annan, som jag kanske aldrig
i detta lifvet skall nå . . . Jag vet väl därför, huru det skall
väcka smärta hos eder att höra mig tala så. Men jag kan
icke annorlunda. . . Jag flydde från min fader i Yadstena
för att undfly eder . . . fast Guds moder har skickat det
annorledes och låtit mig just fly till eder... I hafven ock makt
med mig att återföra mig till min fader och att binda mig
vid eder för alltid!»
»Yid Guds dyra blod! . . . hvad talen I där till mig, stolts
jungfru!» utropade riddaren och bleknade, medan hans läppar
darrade och hans öga brann, »dock trodde jag det fullt och fast,
när vi sist talades vid i Stockholm, att jag hade vunnit edert
hjärta!»
»Ack, förlåten mig det, lierr Erik, jag drömde i mitt
oförstånd, att jag skulle kunna stifta frid mellan eder och . . .»
Det var som om orden stockat sig i halsen och icke velat
fram.
»Mellan mig och hvilken?» sporde Erik häftigt.
»Mellan eder och herr Karl Knutsson!» utsade slutligen
Karin med fasthet, ehuru hon icke kunde återhålla den
rodnad, som öfverflög hennes anlete.
»Karl Knutsson!» upprepade Erik med en dof, graflik
stämma och slog sig med den knutna handen för sitt bröst.
Sä blef det tyst en stund i stugan. Riddaren utkämpade
kanske en af sina svåraste strider, den med sig själf, och det
flammade och blixtrade därunder i hans stolta öga. Karin
såg ned framför sig och höll händerna sammanknäppta i sitt
sköte i den högsta oro öfver hvad hon sagt, om hon sagt för
mycket. Men plötsligt lyfte hon sin blick upp mot riddaren,
och återglansen af ett redligt hjärtas fasta beslut stod att
läsa däri. Hon reste sig upp och fattade den upprörde Eriks
hand och såg honom innerligt in i ögat.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
