Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228.
NILS BOSSON STURE.
»Fred och enighet», utbröt Erik med hetta, »I vågen föra
dessa ord på eder tunga, lvarl, sedan I själf slitit hvarje band
mellan mig och eder. . .! Nej, nej, den som med öppen panna
kan nederslå Engelbrekts vänner, ban må icke tala om fred
och vänskap med Erik Puke, och allmogen skall alltid, hör
det marsk, allmogen skall alltid nämna honom förrädare . . .
Hvad säden I mig, när vi sista gången möttes,.. . minnens
I det?»
»I faren för vida med edra anklagelser, Erik», genmälde
Karl, »hvad jag hafver sagt, för det vill jag stå, och tänken
dock efter, om I kunnen försvara hvad I där sägen, att
jag-slitit alla band mellan oss ... I kunnen dock ej neka till, att
I hafven stått efter mitt lif, det bekänden I själf vid edert
eget bord i våras. I kunnen ej heller neka till, att jag
räddat edert, och jag har därtill gifvit eder förläningar så stora,
att knappast någon i Sveriges rike fått sig riksens duk så
tillmätt som I . . . Kallen I detta att slita banden mellan mig
och eder? . . . Ställen mig fram den man, som känner oss båda
men kan döma mellan oss med full frihet, ställen mig fram
en sådan man, och kan han säga, att Karl Knutsson icke vid
alla tillfällen gått eder till mötes med öppen hand och ett
välmenande sinne, så månde jag buggas neder på stället och
ligga ogild!»
»Din hala tunga glömmer det blod, som utgöts i
Söderköping, och som ropar efter hämnd ... Så som I hafven talat
till mig, så taladen I ock till den olycklige riddaren, Broder
Svensson . . . Ställen framför mig den man, som kan svärja,
att icke samma lott väntar mig som honom, om jag lade ned
mitt svärd och stode ensam och skyddslös gent emot eder,
som hafver makten och vill hafva ännu mera.»
Erik talade fortfarande med hetta, och efter hans sista
yttrande flög öfver marskens anlete en skugga, som
kvarlämnade ett drag af djupt allvar, man skulle nästan kunna
säga sorg. Han stod tyst en stund innan han svarade.
»Hvad som skedde i Söderköping kan dock med lag
försvaras», sade ban, och hans stämma klang djup och allvarlig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
